Robin Ess skrev jag senast om när han släppte Glitter. Det var en låt som kändes som att kliva in i en musikal sent 70-tal. Robin trollband verkligen mig med låten och jag har lyssnat mycket på den i sommar. Jag gillade att låten bestod av så många olika dimensioner och att Robin plockade fram något alldeles extra ur sin röst också. Jag önskar att han får de lyssnare han så väl förtjänar. Det blir förstås svårare och svårare att nå ut som artist, men Robin är verkligen ett guldkorn och jag unnar honom verkligen framgång med det han gör. För mig sticker det ut och för varje släpp så hans artistskap känts allt mer självklart. I augusti så släppte han sin första låt på svenska, vilket också var första singeln ut från ett kommande album. Melodin, den återkommande slingan och slutet av låten har sprungit fram och tillbaka i mitt blodomlopp sen låten släpptes. Jag är också svag för när man väljer att sjunga på svenska och inte fastnar i klichéer utan snarare för lyssnaren lite närmare. Det blir ett mer personligt uttryck.
Där Vågorna i Kungshamn var lugn är senaste singeln Springer bort så långt jag kan en snabbare historia och lite som en flashback till popklubben Saturn i Göteborg. Klubben, som tyvärr gick i graven 2016, var en biljett in till indiepopen och bjöd på många många sena kvällar och tidiga mornar. Jag har många fantastiska minnen därifrån och många av de där klubbarna var som ett omklädningsrum för mig, ett sätt att bli någon annan. Det är verkligen en låt som har den tydligaste hitpotentialen hittills. Mycket på grund av melodin som bygger upp ett dansgolv i mitt huvud.
Låten skriker både ut livsglädje och flyktighet när den rusar fram och även om soundet till viss del kanske är mindre unikt här så ser jag ändå att Robin har valt rätt väg, både när det gäller språkbytet samt det ändrade soundet. Det svänger verkligen och jag tycker mycket om körerna. Jag tror Robin har väldigt stor musik inom sig och den här låten borde verkligen explodera över hela Göteborg. Till att börja med.
Lyssna här nedan!
