 |
| Foto: Yanal Albatroukh |
Nelly Malou släppte som bekant en fin tolkning av Jag vet en dejlig rosa i april. Det var en visa som tog med en på dansgolvet och som både lade in vemodet och det dansanta i ens kropp. Den vemodiga dansen berörde som mest när Nelly mjukt hamrade in orden ”som längtar till varandra” och drog ut på orden och fyllde dem med än mer mening. Nelly har under en lång tid varit en av mina mer lyssnade artister. Mycket av det grundar sig i hennes röst men också i hur hon inte väjer för några känslor och även i hur hon låter det drömska uttrycket matcha det nyfikna upptäckandet. Upptäckandet av ljud som matchar känslorna, upptäckandet i hur allt samspelar. Det finns en stor nyfikenhet i hennes uttryck. Många av känslorna hon lyfter är svåra att ibland närma sig - som destruktiva människor som försöker häva in mörker efter mörker över en, men Nelly väjer som sagt inte för det och hennes sätt berör.
Senaste singeln heter Aldrig samma och det är hennes första egenskrivna låt på svenska. Inledningen känns verkligen som en promenad över en sommaräng. Instrumenten uttrycker verkligen sol och ljus, samtidigt som det finns vemodiga moln som försiktigt tittar fram. Och det hoppfulla och samtidigt vemodiga blåser genom hela låten. Och sorgen stänger inte fönstret utan låter alla känslor blåsa igenom. Låten, även om soundet till en början upplevs ljust, är en låt om att känna sig tom efter ett uppbrott. Man frågar sig vem man är utan den andra och det är så lätt att fastna i att ingenting någonsin blir sig likt. Det blir det kanske inte heller, men något ljusare anas till slut vid horisonten. Man blir aldrig samma, men man tar med sig minnena och gör något fint av dem, låter dem bli en byggsten i början på ett annat liv.
Jag tycker verkligen om den avskalade produktionen och hur Nelly axlar ett delvis nytt sound. Hon bär upp det så starkt och jag gillar hur den svenska texten och fina rim på kliché och ”ett billigt skit-rosé” får allt att bara kännas personligt och nära.
Lyssna här nedan!
