Gabriella Wilsson är en unik artist och otroligt viktig på så många plan. Jag önskar att regnet utanför fönstret kunde tapetsera gatorna med hennes uttryck för det är så många som, jag tror, hade fått en slags kram i att lyssna på Gabriella och känna att de inte är så ensamma i de vilsna, i det sköra, i att inte hitta ut i mörkret. Hennes texter är otroliga. De lossar alla den sista knappen som döljer själen men jag tar verkligen till mig Gabriellas mod att öppna upp sig och försöka få bort skammen som lägger sig över många känslor.
Jag har imponerats av alla hennes tidigare singlar, från livsomvälvande låten Svenska sommarn till det fantastiskt råa nedslaget om föräldraskap och ensamhet i Discopappor.
Senaste singeln heter Kuddar av dun handlar om att dels längta efter trygghet, att livet ska ge en ett pass till ett land av förändring. Bara ta en med och låt en få somna med mjuka tankar i skallen för en gångs skull. Det handlar också om kontroll, att dels vilja ta den för att inte allt ska haverera och dels sänka sig själv genom att ta på sig själv för mycket och tänka mer på andra, medan ytan mot luften, mot att få andas är allt längre ifrån ens ansikte. Kontroll kan vara både en överlevnadsstrategi och ett sätt att dö inombords - på samma gång.
Det är en otroligt berörande låt som penslar världen med lite mer mening och det där regnet får verkligen lära sig att tapetsera gatorna snart. Jag tror det är många som kan ta Gabriellas låtar i handen och känna sig mindre ensamma av dem.
Lyssna här nedan och kolla samtidigt in den fina musikvideon.
