Musikminne från Spader Kung

Foto: Johan Rönnow 

Spader Kungs debutalbum Arvet släpptes i en tid då huvudet mer och mer blev till en enrumslägenhet utan fönster. Intrycken blev färre och färre och ensamheten större. Det var ett speciellt år 2020. Ett år som påverkade alla på ett eller annat sätt. Jag och en vän lyssnade mycket på Arvet och min vän uttryckte att bandets texter var som livbojar för henne. Jag förstod henne verkligen. Otroligt starka ord i ett punkigt landskap. Jag håller det självbetitlade andra albumet som ännu bättre. Jag skulle säga att postpunken har tagit över soundet i en större grad och texterna fortfarande är såna som förändrar ens liv och liksom omfamnar och ger en käftsmällar på samma gång. Omhändertagande uppgivenhet. Albumet var ett av förra årets allra starkaste. Därför känns det extra fint att idag gästas av Spader Kung då bandet delar med sig av ett musikminne! 

Att beskriva ett minne är svårt. Särskilt när man är ett trehövdat monster som vi – varje huvud tycks minnas olika saker och på olika sätt, lägger vikt vid detaljer som gått de andra förbi. En sak som dock är starkt ingraverat i det kollektiva bandminnet är en kväll för snart fem år sedan, närmare bestämt fredagen den 28 februari 2020. De första fallen av covid-19 hade rapporterats på svensk mark, men än var det ingen som anade vilka enorma konsekvenser det hela skulle få. Vi släppte vår debutskiva 10 april 2020, någon vecka innan dess stängdes allt ner och våra planer om turné och festivaler efter skivsläpp fick helt enkelt sättas på paus eller senare då göras småskaligt. Därför är det här minnet om den sista spelningen innan pandemin, extra viktigt för oss. 

Vi var då alltså iväg på en mini-turné med våra kompisar i Nova Blast. Kvällen innan hade vi spelat i Göteborg och anlände till Uddevalla för en spelning i den historiska byggnaden Villa Elfkullen, där Hilma (HKO Bookings) hållit i guidade visningar sedan hon var typ tolv år, och nu sporadiskt arrangerade evenemang på samma plats. Vi fick också en guidad rundtur och fick höra om husets märkliga historia och grundare, om tunnlar under marken och om tågrälsen som låg inbäddad i stommen till huset för att bära upp det och dess ägare när han var vid liv. Det är verkligen svårt att i text beskriva Villa Elfkullen på ett rättvist sätt. Alla lönngångar, tinnar och torn, spöken, historia och hemligheter är någonting man måste upptäcka själv, vi rekommenderar varmt att ni gör ett besök. Kanske är det Hilma som kommer att guida er runt då också. Att bara få vara i den miljön innan gig och ha backstage i ett spökrum på ovanvåningen gjorde oss pepp på vad kvällen skulle komma att ge. 

Gigdags och lokala punks och kids hade trängt ihop sig i “scenrummet” vars väggar är täckta av mörk, utsmyckad träpanel. Nova Blast var toppen som alltid och de överraskade oss med en cover på vår låt Parasit, himla fint. Vi släppte första singeln från skivan den dagen (Det värsta) och var nog lite nervösa och taggade på att äntligen få ut låtarna i världen. Vår spelning gick förmodligen bra den också, det är nog ingen som minns så noga. Däremot minns vi alla gulliga kids som kom dit för att se oss – Villa Elfkullen var helt klart the place to be för alla alternativa i Uddevalla, den saken var säker. En flaska bubbel skickades runt mellan samtliga närvarande, i efterhand har vi skämtat om den kvällen som roten till den första stora smittspridningen i södra Sverige. De alternativa kidsen berättade vart man skulle gå i Uddevalla om man ville fortsätta partyt: ”Följ med till thai:en, dit går vi alltid!” utbrast en grupp 18-åringar och vi följde med, osäkra på vilken typ av party en thai-restaurang i Uddevalla kunde tänkas erbjuda. Karaoke, visade det sig. Och vilken karaoke sen! 

Tänk er en liten restaurang, fullproppad med fulla hockeykillar med keps som fullkomligt VRÅLAR ”jag kan inte ens gåååååå utan din luuuuuft i mina LUUUUUUNGOR”, så förstår ni viben på detta legendariska ställe. Inträdet på 50kr fick man tillbaka i en obligatorisk ölbiljett. Klara lurade upp Anna och Matilda på scen med löften om att hon köat en låt som vi ”definitivt” kunde texten till, men fick lära sig den hårda vägen att varken Anna eller Matilda kan texten till Blondies ’Hanging on the telephone’. Nåväl, det kvittade, vi hade kul och alla i lokalen var så pass fulla att det nog inte var någon som märkte att två av tre på scen endast sjöng ordet ”telephone” med jämna mellanrum. 

Kvällen rundades av efter att en i kompisbandet blev utkastad från thai-karaoken av vakter när han vägrade gå ner från borden, där han hade ett eget framträdande. Hur vi lyckades samla ihop hela gruppen är ett mirakel. Men stället skulle ändå stänga, så vi begav oss därifrån i samlad trupp - tills vi plötsligt insåg att samma person som kastats ut försvunnit från klungan. Förmodligen för att kissa, tänkte vi, och fortsatte i sakta mak gå vidare mot vår sovplats för natten. Vi passerar en kyrkogård där det ligger en man på en grav och sjunger, vilket vi tycker är lite konstigt – men det är kanske är så folk gör i Uddevalla, vad vet vi. Det visade sig senare vara vår vän som försökte spöka för oss, säkert inspirerad av alla spöken på Villa Elfkullen. Sedan gjorde vi snöänglar i hård snö, brottades, tramsade och när vi kom fram gick vi och lade oss i en lägenhet bland annat beboddes av gamla enögda katter. 

Än idag talar vi varmt om Uddevalla så fort tillfälle ges, om dess spökslott och vänliga punkare och invånare överlag egentligen. Och framför allt: om festen på thai-krogen med karaoke.

/ Spader Kung 

Lyssna på senaste albumet här nedan!