fredag 14 februari 2025

"Jag tror inte man blir sig riktigt lik efter att man varit med om döden på nära håll"

Foto: Mia Bobzow Hassling

I år har jag bott i Göteborg i 19 år. Första året umgicks jag mycket med Maud Lindströms debutalbum Strategivisor för kärlekskritiker. Det var ett album med attityd, humor och med en upplysande ådra. Jag älskade låtar som Tro inte att jag kommer att bli kär, Vacker vid vatten och Hyllningsvisa till lesbiskt sex och använde Mauds textrader i min status på MSN. Sådär som man gjorde, ni vet. Nu, många år senare, är album nummer två på gång och först ut därifrån är singeln Söndag i sängen, en låt som fastnade hos mig med en gång. Idag, i en längre intervju, pratar jag med Maud om döden, om att lyckas göra "ingenting" och om kulturens roll i det där samhället som bara vill dra ned på allting. 

Hur mår du Maud? 
- Jag mår bra! Fullt ös och mycket kul som händer!

Ditt debutalbum tonsatte i princip hela mitt första år i Göteborg. Hur ser du på albumet idag 20 år senare? 
- Vad fint att höra! Jag är jättestolt över ”Strategivisor för kärlekskritiker!” Den feministiska vågen under mitten av 2000-talet, som jag var en del av var viktig, både för mig personligen och för utvecklingen framåt i samhället. Jag försökte att med uppriktighet och humor sätta ord på min frustration kopplat till normer kring genus, sexualitet och kärlek, och vissa av låtarna, som till exempel Hyllningsvisa till lesbiskt sex, hittar fortfarande nya lyssnare. Det behövs fortfarande massor av berättelser utanför normerna! Musikaliskt tycker jag att den känns vild och lekfull; jag och producenten Martin Molin hade väldigt roligt där vi satt inlåsta i hans hemmastudio i drygt en månad och spelade in den! 

Jag gillar verkligen singeln Söndag i sängen och tänker på hur fint det vore om alla skulle få tillåtas ha en mer avslappnad hållning till livet. Att bara släppa allt istället för att förväntas producera och vara duktig 24/7. Hur är du? Är du bra på att göra ”ingenting”? 
- Vad kul att du gillar Söndag i sängen! Jag är såklart jättedålig på att göra ingenting. Jag är en duktig flicka, så låten är en uppmaning och uppmuntran lika mycket till mig själv som till andra! 

Själv upplever jag att det blivit än svårare, men kanske då också än viktigare, att göra ingenting när det händer så mycket på telefonen. Hur fungerar du med det? 
- Jag scrollar som de flesta andra kopiöst mycket, inte minst just i sängen. Jobb och fritid blandas ihop på ett i längden väldigt ohälsosamt sätt. Men man får ju också mycket information den vägen, så det är svårt att låta bli. 

Jag minns att när jag lyssnade på din musik som typ 20-åring så insåg jag att här är någon som visar att konsten verkligen kan skapa mening och förändring. Tack för det. Kan du själv finna kraft i musik på samma sätt? 
- Tack själv, vad fint! Ja verkligen! Jag är helt övertygad om att musik kan leda till förändring, både i samhället och för enskilda individer. Och just visan tycker jag är så himla bra på det eftersom den arbetar med både text, musik och personligt uttryck. 

På nya albumet Du får gå hanteras sorg, seperation och förlust. Själv har jag länge funderat på om sorg försvinner eller om den bara byter skepnad genom livet, efter en tid. Hur tänker du? 
- Det har du nog rätt i. Sorg är förstås en del av hela livet. Det finns en hel del sorg i mina tidigare låtar också, när jag tänker efter. Men jag tycker att sorgen fick en helt ny dimension när jag konfronterades med mina föräldrars och en nära väns sjukdom och död. Det var som ett svart stråk som lade sig över allt. Jag tror inte man blir sig riktigt lik efter att man varit med om döden på nära håll. Förhoppningsvis kan insikten om livets förgänglighet få en att ta bättre vara på den lilla tid man får. 

Tror du att skriva om något kan göra det enklare att hantera? 
- Absolut! För mig handlar skrivandet i grunden om att förstå sig själv, andra och världen. Och visst är det delvis ett självterapeutiskt arbete också. 

Hur har arbetet med albumet flutit på? 
- När väl låtarna, som har tagit lång tid att skriva, fanns gick det ganska snabbt. Vi lade grunderna live på två dagar nere i Studio Folkhemmet i Unnaryd i somras, och sedan har vi gjort pålägg under hösten. Producenten Petter Eriksson, som jag samarbetat och turnerat med tidigare, har gjort ett jättefint jobb med arrangering och produktion, och han och Jonathan Kabell på trummor, Henrik Cederblom på gitarr och Dan Helgesen på orgel spelar otroligt bra! Sedan tar saker alltid längre tid än man tror, och jag jobbar ju även på Visskolan i Kungälv vid sidan av, så det gäller att få tiden att räcka. 

Det har alltså gått 20 år sen ditt debutalbum. Vad är de främsta anledningarna till att andra albumet är på G först nu? 
- Skrivkramp, borttappad berättarlust, lite utbrändhet, barnskaffande och andra jobb och åtaganden är några av anledningarna. 

Du växte upp i Värmland. Vad är ditt finaste barndomsminne därifrån? 
- Oj! Jag är väldigt Värmlandspatriotisk, som de flesta andra värmlänningar. Jag tycker Värmland är otroligt vackert, och turistade där så sent som i somras. Jag säger kvällsdopp i Mangen mellan Molkom och Filipstad. 

Själv hade jag en ganska vild fantasi som liten men jag tycker det kan vara en egenskap som är fin att ha kvar. Det lite naiva och lekfulla. Är det något speciellt du har kvar ”barnasinnet” i? 
- Kul fråga! Jag gick inte in i någon egen fantastisk fantasivärld eller så som barn, men jag skrev mycket berättelser redan tidigt, och älskade musik, teater och litteratur. Jag gillar väldigt mycket att umgås med barn, att prata och skoja och gå på teater och klä ut sig och sånt. Förr vikarierade jag ofta på förskolor och skolor, och tyckte det var väldigt kul. Och jag brinner verkligen för barnkultur. Så kanske lusten till skapande och upplevelsen av en riktigt bra berättelse. 

Vet du något särskilt idag som du verkligen önskar att du hade vetat redan som barn? 
- Jag önskar att jag hade haft en lite mer nyanserad och avdramatiserad bild av kärlek. Bilden av kärleken ställer till det för många, inte minst unga tjejer, och det hade besparat mig massa elände och problem redan som barn om jag hade ägnat mig åt annat istället för att vara kär! 

Numera bor du utanför Göteborg. Hur tycker du Göteborg mår som kulturstad idag?
- Ganska bra ändå! Jag är väl inte ute sådär supermycket, och är lite nischad i vad jag går på, men inom de områdena tycker jag det händer ganska mycket. Det finns inte mindre än tre olika visklubbar och en ny visfestival, Hisingens visfestival så inom visan är mycket på gång. Och så finns det massa bra barnkultur inte minst bland de fria grupperna och institutioner som Backa teater. Och runt Stigbergstorget händer det väldigt mycket kul på musikområdet. Dock är det väldigt upprörande med neddragningar av kulturbudgetar, både lokalt och nationellt. Det kommer nog att bli tuffa år fram över för kulturarbetare och arrangörer inom alla genrer och uttryck. 

Det är ju en pågående diskussion om kulturen i samhället. Mängder av kulturscener har stängt ned i stora delar av landet på grund av bland annat ökade hyror. Under Corona så pratades det mycket om kulturens värde, men jag har märkt att kulturen sällan värderas när det verkligen gäller. Vad har du för tankar kring detta? 
- Det här kan jag prata länge om, jag är väldigt intresserad och har arbetat med kulturpolitik på olika sätt genom åren. Men helt kort tycker jag att något som förändrats är att politiken i högre grad saknar förståelse för kulturens infrastruktur och villkor. Dels att det behövs en väldig bredd och mängd kulturutövare för att få fram några få framgångsrika konstnärskap, och att de inte bara plötsligt uppstår av sig själva, utan under väldigt många år utvecklas i kulturskolan, på fritidsgårdar, studieförbund, ideella föreningar och folkhögskolor, för att bara nämna några, som inte skulle kunna finnas utan offentlig finansiering. Detta gäller ju även idag kommersiella artister. Lars Winnerbäck sa det väldigt bra när han av Norrköpings politiker Sofia Jarl lyftes fram som gott exempel på en konstnär som bär sig själv ekonomiskt, att han hade aldrig varit där han är idag utan alla dessa offentligt finansierade verksamheter och ideella eldsjälar. 

Hur reflekteras din personlighet i din musik? 
- Oj! Kanske genom att det finns tvivel, oro, frispråkighet, textglädje och humor i den? Musikaliskt – att jag är uppvuxen med blues, rock, progg, som sedan blandats upp med jazz och visa. 

Vad önskar du att du hade mer tid till? 
- Odling, skrivande och att hänga med mitt barn. 

Jag älskar din öppenhet, frispråkighet och att du vågar ta ställning. Har samhällsfrågor alltid engagerat dig? 
- Ja, väldigt länge i alla fall. Jag är intresserad av hur individen och samhällsstrukturen förhåller sig till varandra, och av maktfrågor generellt. När man börjar se att det finns maktskillnader och olika möjligheter till handlingsutrymme för olika grupper och individer kan man aldrig gå tillbaka. Jag tycker det är ett samhälles ansvar att försöka se till att alla har det så bra som möjligt, och att utjämna orättvisa skillnader. 

Till sist. Säg att en film skulle släppas om ditt liv en dag, vem skulle i så fall spela rollen som dig?
Haha, jag har dålig koll på dagens unga skådespelare tyvärr, men det kanske går att lösa med nån slags AI-teknik så att jag kan spela mig själv som ung?

Lyssna på Söndag i sängen här nedan!