 |
| Foto: Nadim Elazzeh |
Hon berättar att hon vaknar med ett slags mörker varje morgon i den inledande låten Vaknar. Ett mörker som upplevs medfött. Kan det jobbiga i bröstet formas om och bli något tryggt? Hon sjunger att allt hon känner har ett slut och att kroppen känns fel. Texten vadar verkligen i mörker och öppenheten skär igenom lyssnaren. Jag blir verkligen berörd. Det är ett modigt album som Kristina Issa har släppt ut över världen. Barn som ber är en dörr till en personlig berättelse. Kristinas första album på svenska är som ett slags terapeutiskt samtal med lyssnaren och med henne själv.
I slutet av Vaknar är det som att någonting sprängs och det intensiva kör E6:an rätt in i själen. Det är fantastiskt. Känslorna vrids verkligen upp till max. Det var där bjuder på vackra harmonier. En låt som tar upp det ändliga. Kan man inte få vara en evighet för någon? Det är en vacker visa som även den berör djupt. Inledningen i Mitt i allt skickar kärlek. Den känns retro, som att sitta i ett gammalt kök och lyssna på radio. Kristina är skicklig på att framkalla bilder, inte bara genom orden, utan även hela hennes uttryck fungerar som en kamera. Bilder från själen. Det är som en vacker knastrig psalm, utskuren ur en ensam natt.
Jag lovar dig är också en låt som skapar fina bilder, hennes språk är rikt och jag gillar verkligen hur hon bygger upp världar med sina texter, hur hon skapar så tydliga bilder för både ens inre och yttre hornhinna att ta del av. Och återigen, kraften i Kristinas röst i slutet. Den ger mig gåshud.
I Du som hör gästar Vakentimmar-bekanta Silveräpplen. Det är en stark duett om ett liv som är skört, om mörker och tyngd. Det är fint att få höra Silveräpplen i en ny kontext också, en mörkare sådan. Titelspåret är avklädd låt som är nästan svår att lyssna på. Den träffar oerhört hårt, en låt som handlar om barn i dess utsatthet. Det är en av de största låtarna i år och återigen en Kristina i högform. Hon är så oerhört närvarande i att närma sig alla känslor, att ta sig an dem, att ge dem ett uttryck och flera lager av magi.
Monster är lika stark nu som när den släpptes som singel, liksom Du som haver. Det är dock fint att få höra dem i ett sammanhang, på ett album som få kan rå på det här året. Det är bara att lyssna på Mitt i natten exempelvis, ännu en förstoringsglas över mörker och destruktiva mönster. Hjärtat vrids om medan jag lyssnar. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt.
Illa bryter av och ökar i tempo. Det är kanske den låten som jag fastnar minst för, samtidigt som den ändå skakar om och samtidigt som sagt bryter av med sin intensitet. Kraften i rösten och melodin talar samma språk. Som två tvillingsjälar som möts och kommer med ett gemensamt uttalande. Tunna som papper bär på något otryggt i sig samtidigt som den långsamt vandrar i små detaljer. Experimentellt och fascinerande. Drömskt, samtidigt som musiken liksom känns hotfull. Magiska kontraster.
Avslutar gör tidigare nämnda Du som haver, vilket var andra singeln ut från albumet. Det är ett av de största ropen efter trygghet som tonsatts i år. På många sätt så handlar väl stora delar av albumet om just det, ett sökande efter trygghet och att lära sig hantera allt mörker man går igenom och som man bär på. Detta är verkligen Kristinas största stund hittills och det är ett album som jag kommer bära med mig för alltid.
Lyssna här nedan!
