 |
| Foto: Press |
”The days are bright and filled with pain, enclose me in your gentle rain”. Så sjöng The Doors I låten The crystal ship. Det var en av mina favoritlåtar för några år sedan och jag bär den fortfarande nära hjärtat. Jag vet inte om duon Crystal Ship har hämtat inspiration ifrån just The Doors men när jag lyssnar igenom bandets hittills släppta låtar så hör jag ändå att man delar gemensamma grunder med Jim Morrisons band, inte så mycket i det musikaliska, utan det handlar mer om en känsla. Jag skulle säga att musiken generellt känns ganska svävande, utskuren ur naturen, ur stora fält. Emma Lindmarks sång som hämtad ur någon dröm. Man bygger upp en speciell atmosfär, vemodig men smärtsamt vacker.
Duon, som består av tidigare nämnda Emma samt Christofer Stävenborg, visade upp sig själva på en självbetitlad EP i juni i år. Där fastnade jag själv mest för HappiNotness med de vemodiga raderna ”I know that happiness will always end”. Det svängde dock väldigt om det vemodet. Man har haft ett produktivt år och i singlar som den vackra stillsamma Leap of hope samt storfavoriten Future hör jag verkligen att duon har något väldigt stort på gång. Leap of hope lyfter väldigt på grund av Emmas närvaro i låten. Den går att ta på. Future skulle jag säga bär på allt vad hit heter. Det är en otrolig låt som kommer summeras som en av årets allra bästa i min lista. Melodin bär på mycket ljus och varje liten del av mig dras med. Det är nog också duons poppigaste stund.
Senaste singeln heter Blue moon och det känns som en låt som klär natten perfekt. Det är en låt som får en att blunda. Det drömska som spelas upp skapar tillräckligt med bilder ändå, detaljer lyfts fram än starkare. Det är fint att bara blunda och dras med in i låten. Jag tolkar låten som en önskan om att landa och bli hel igen. Det är den känslan jag får. Stämningen som byggs upp i låten är fantastisk och Emmas röst genomborrar verkligen ens själ.
Lyssna här nedan!
