Thom Yorke har beskrivit Street spirit (Fade out) som både en av Radioheads mörkaste samt renaste låtar. Som att slåss mot djävulen och förlora varje gång. Nu har Vogon Poetry och SCALA gjort en tolkning av Radioheads klassiker. Kostymen här är fortfarande mörk, men en elektronisk sådan.
Jag intervjuade Vogon Poetry 2018 och har följt bandet under deras karriär. Det är fint att få växa tillsammans med ett band och få följa utvecklingen. Återvända till gamla låtar och dansa med i dem. Under promenader, under sena nätter. Jag har lyssnat mycket på bandets senaste album The guide och det är spännande att lyssna och jämföra med soundet på debuten Don’t panic. Låtmässigt är debuten fantastisk, men ljudmässigt finns det brister och jag kan känna att albumet mer innehåller olika låtar som funkar var för sig men som inte tillsammans skapar en röd tråd, utan mer olika lösa trådar. Det är trots det ett starkt album men det har hänt mycket bra med bandet sedan dess. Kanske bäddade samarbetet med Social Ambitions på The guide för fler samarbeten för tanken är att man tillsammans med SCALA ska släppa en EP. Hope of heading home släpptes i januari och det var första smakbiten vi fick och Street spirit är nummer två i ordningen.
SCALA har också imponerat på mig och jag tycker att deras senaste album II är deras bästa hittills. Fel, Ängel, Rädd och Guld & champagne är låtar jag klär mina öron i dagligen. Helena Wigeborn sjunger fantastiskt i varje låt och jag påminns lite om Louise Marchiones röst och hennes duo Fenix. SCALA har flera gånger gjort otroliga covers, både på Kent och på GLAS. Covern på de senares låt Ögon är i mitt tycke vassare än originalet. Samtidigt innebär förstås ofta att det är live att det blir extra låga, extra energi.
Tolkningen av Street spirit (Fade out) håller sig både nära originalet och inte. Själv kan jag erkänna att jag bortsett från en del låtar aldrig riktigt gillat Radiohead. De har känts ungefär som ett mer introvert och intetsägande R.E.M. där olika ljudexperiment har ersatt melodier som fastnar. Det är klart att bandet har betytt mycket för många olika människor men jag har aldrig riktigt fastnat.
Det som Vogon Poetry och SCALA behåller av tolkningen är låtens mörker och känslan av att befinna sig långt ner. Här finns tyngden samtidigt som arrangemanget förstås här är elektroniskt och samtidigt mer dansant. Båda de lugnare partierna och de som mer springer fram är starka och Helena och John (Andersson, Från Vogon Poetry) delar på sängen med den äran. Med rätt arrangemang blir även Radioheads låtar något i min smak. De svenska banden bjuder också på ett vackert stråkarrangemang i tolkningen vilket ytterligare bidrar till en mycket fin sådan.
Lyssna här nedan!
