 |
| Foto: Lena Larsson, Omslag: Julia Martinsson |
Paulina Fröling och hennes FRÖ gästade bloggen för några år sedan i samband med att hon släppte EP:n Jag låter er göra avtryck. Jag minns att jag älskade hennes närvarande text om dansband och hur väl jag kände igen mig. Jag vill hellre se gemenskapen i musiken snarare än förlöjligandet och bespottandet som bara leder till onödig gränser. Det är så onödigt att förlöjliga något som fyller människor med glädje och gemenskap - ett potpurri mellan olika sociala färdigheter. Kroppskontakt och närvaro med främlingar eller kanske en granne.
Paulinas musik ligger till viss del både nära och långt ifrån dansbandsmusiken. Musikaliskt är den långt ifrån. Den liknar dock på det sättet att den känns så icke-dömande och öppen. Jag har alltid sett hennes musik som en poetisk resa hem och för mig så präglas hennes musik av gemenskap - att få en att känna gemenskap med ens känslor, med ens värld och med ens kropp. Tacksamheten för livet och dess svårigheter och för all del möjligheter. Samtidigt är musiken djupt personlig och reflekterande över existensen.
Debutalbumet ÖMMA MODER landar i slutet av maj. Först ut därifrån var singeln Mitt barn, en vacker singel där hon vänder sig till den nya världen som precis gått in i hennes egen. Hennes eget barn som, trots många andra viktiga frågor och världsproblem, förstås överskuggar allt annat. Och är det så konstigt egentligen? Jag tycker inte det. I allt mörker behöver vi också kärleken, den gamla såsom den nya. Det förtar egentligen inget annat, men det flyttar fokus.
Nya singeln Kroppen är som ett kärleksbrev till densamma med rader som ”Kroppen, du är exakt vad han behöver. Som i givakt, du ger ditt allt och svämmar över. Tröstar, mättar, söver”. En kropp som, trots att man inte trodde att det var möjligt, håller för påfrestningar och lämnar vackra spår av var den har varit, vad den har skapat. Produktionen, signerad Helena Alin, är drömskt klädd och låten liksom smyger sig på en. Låten är varm och signalerar trygghet och jag blir rörd av att lyssna på närheten i ordet, i hela Paulinas uttryck. Urfin.
Lyssna på Kroppen här nedan!
