 |
| Foto: Karl Persson |
Jag tyckte verkligen om förra singeln från Göteborgska Eye Travel. Going under var först ut från det kommande albumet The Rhythm of Mandolay. Ett album där han har samarbetat med producenten Charlie Storm. Going under var en lysande singel som tinade upp mig i marskylan. Nya singeln Beech Street är klädd i ett mer organiskt material. Musiken är blå himmel och lyckliga stigar samtidigt som texten bär på en ambivalent ådra och befinner sig någonstans mellan att vilja göra något och samtidigt inte kunna. Överlag är en underbar injektion till låt. Idag pratar jag med Eye Travel om nya singeln och om förflyttningar.
Hur är läget?
- Som jag brukar säga; bara bra.
Du beskriver The Rhythm of Mandolay som en resa genom tid och rum - finns det en specifik plats eller tidpunkt som fungerat som albumets “nav” eller är det just frånvaron av ett centrum som är poängen?
- Resan genom tid avser nog snarast den långa period som albumet har spelats in under. 2011 gjordes de första gitarr- och sånginspelningarna och 2026 mastrades låtarna.
Jag har inte varit på särskilt många platser, mest hemma i Göteborg. Dock har jag en tydlig bild av hur övriga världen ser ut, men den är säkert högst förenklad och felaktig. Albumet återspeglar denna felaktiga bild!
Du har låtit idéer mogna i nästan två decennier. Hur vet du när en gammal låt är redo att återuppstå - och när den bör få förbli i arkivet?
- Låtarna väljs efter hur bra jag och Charlie tycker att de är, rent objektivt. Jag har en hel del i arkivet. Jag plockar upp ett signifikant urval, spelar dem för Charlie och vi väljer de vi för stunden känner för mest. Resterande sparas till kommande album.
I Beech Street finns en konflikt mellan vilja och förmåga, att vilja slå tillbaka men inte kunna. Hur ofta speglar dina låtar något du själv inte lyckats uttrycka i verkliga livet?
- Jag har väldigt svårt för att skriva texter som handlar om någonting. Oftast vill jag bara skapa en känsla, en färg, en ton, och väljer då de ordkombinationer och melodier som bäst speglar dessa variabler. Att sjunga låtarna ibland, för sig själv eller inför andra, gör att de ofta abstrakta sångerna blir en del av det som för mig är det verkliga livet.
Ditt sound rör sig mellan organiskt och förvrängt, mellan det förflutna och nuet. Vad är det i "det skeva" som du tycker känns mer sant än det polerade?
- Jag har alltid dragits till det som inte så uppenbart låter perfekt vid första lyssningen. Med det sagt är det inte nödvändigtvis så att det ena är mer sant än det andra. Vem är jag att avgöra det? Om det är sant för dig, då är det sant, anser jag.
Samarbetet med Charles Storm verkar centralt för albumet. Vad gör han med dina låtar som du inte själv hade kunnat göra - och tvärtom?
- Han är ovärderlig i processen. Vi är som ett band han och jag. Ord och melodier har jag plitat ner genom enkla demoinspelningar med grundidéer. Efter det ger både jag och Charlie varandra utrymme att göra precis vad som faller oss in. Inga ramar. Inget "det där går aldrig". Vi testar allt och lyssnar på varandra. Det är ett mycket dynamiskt samarbete.
Du hämtar influenser från både Sydamerika, Afrika och Göteborg - hur undviker du att det blir pastisch och istället skapar något som känns helt eget?
- Jag tänker inte så mycket på om det känns eget eller inte när jag skriver. Jag menar att det kan omöjligtvis kan bli något annat än ens eget när man själv har skrivit det. Om det blir en pastisch så är det min egen pastisch, i så fall.
Om varje låt på albumet är en förflyttning - var hamnar lyssnaren när skivan är slut?
- Förflyttningen sker förhoppningsvis bakåt i tiden. Till de tydliga, enkla melodiernas tid.
Lyssna på Beech Street här nedan!
