Musikminne från Olof Wallberg

Foto: Emilia Sahlin 

Gud vad jag har lyssnat mycket på Olof Wallbergs låt Listen. Det är en låt där dramatiken och det lugnande går hand i hand och mina kvällar, mina promenader just om kvällen klädde sig gärna i den låten och det fortsatte under många många kvällar 2021. Låten var med på albumet We som kom året därpå och knackade på dörren till min själ. Klart att det skulle bli insläppt. Ett fint album som skakade mig som allra mest när tempot sänktes, som i fantastiska Together. Nu är Olof tillbaka med singeln Over now, en samhällskritisk poplåt klädd i synth-kostym. Det är både medryckande och tänkvärt. Idag gästar Olof bloggen för ett musikminne!

Mina föräldrar var inga musiker. Men pappa älskade musik. Hans LP-skivor har spelat stor roll för min musikaliska uppväxt. Låt oss gå tillbaka. 

Det var augusti 1983, jag hade precis börjat fyran. Nu fick jag också gå på kommunala musikskolan (dagens kulturskola) – jag hade valt gitarr. Det hade också min nya klasskompis. Nu satt vi och väntade utanför rummet på kommunala musikskolan där Istvan Dunai skulle börja undervisa oss och tre andra elever i akustisk gitarr. Vi hade inga förkunskaper, eller jo…jag hade ju inte kunnat låta bli att ta ut en favoritmelodi från vardagsrummet där hemma. Jag började spela den för min klasskompis. Han ville omedelbart att jag skulle lära honom det lilla jag kunde. 

Melodin var Memory med Barbara Streisand. Pappa hade köpt hennes samlingsalbum Memories när det kom ut två år tidigare. Skivan gick varm hemma hos oss och det var självklart att Memory skulle vara den allra första melodin jag lärde mig själv att spela på gitarr. På albumet finns ett pärlband av romantiska, sorgliga och - för mig och pappa – fantastiska låtar med Barbaras underbara dramatiska röst. Det sista spåret på plattan är The way we were - titellåten till filmen med samma namn där Streisand skådespelar mot Robert Redford. Också en favoritfilm för mina föräldrar. The Way We Were inleds med orden ”memories” och utstrålar en underbar ödesmättad, sentimental nostalgi som både jag och min pappa älskade. 

Pappa begravdes drygt 40 år efter releasen av Barbara Streisands Memories-album. På begravningen visade jag upp albumet med 39-åriga Barbara på. Sedan satte jag mig vid pianot, spelade de inledande ackorden till The way we were och sjöng: 

- Memories…light the corners of my mind… 

På ett visst ställe på min nya singel Over now sjunger jag med stor dramatik och ödemättnad. I owe it all to you, Daddy and Barbara.

/ Olof Wallberg 

Lyssna här nedan!