söndag 24 mars 2024

Mats Dernánd - Lake Home

Foto: Press

Mats Dernánds debutalbum Lake Home är här. Det är ett album som samlar Mats karriär hittills och som kanske kan skapa en grund för hur hans framtid inom musiken ska se ut. Det är överlag ganska storslagen pop det handlar om när vi kör genom Mats landskap. Vi möter många längs vägen. Känslor, så som hopp, och människor som delar sång med Mats. Nästan varje låt är en duett och det bidrar till olika perspektiv och nyanser i varje låt, vilket gör albumet rikt på flera plan. Vi får fina sånginsatser från bland andra Luna Keller och Emma Nilsdotter och från Mats själv förstås vars röst rymmer både kraft där det behövs och känsla vilket alltid behövs.

Ett barnskrik inleder Solid ground och genast byggs rysningar upp längs mina armar. Jag kan tycka att stegringen i låten hade kunnat undvikas. Känslor hörs oftast som mest när man tonar ned omgivningen, annars är det en väldigt fin låt. Det är en sak när känslor stegras i en låt och man hör det i varje instrument, i rösten - men ofta blir det bara mer muskler musikaliskt och det blir en annan sak. Överlag är det i de mest stillsamma stunderna som jag njuter som mest av albumet. Liar har en musikalisk omgivning som smyger sig fram, med blås som med andakt visar upp sig. En relation som faller isär och en fantastisk bit av musik som ger mig bilder av vad som gått fel i relationen, hur allt kunde bli som det till sist blev. She’s called Grace återkommer i två versioner, varav den akustiska är den klart bästa. Det blir också till en duett i den akustiska versionen vilket också bidrar till det bättre. Känslostormen är enorm. 

Titellåten är en annan höjdpunkt, där likt storfavoriten Liar &Tilly är med och bidrar till sången. En sång om att ha varit frånvarande men slutligen så kan man återförenas och återhämtas ihop. Mörker finns i Mats sånger men de motas till slut bort av dess motsats. Lösningen finns alltid där, en kärna av hopp i den tuffaste natten. Och som Mats uttrycker i inledande fina You are not alone. Du är inte ensam. 

Det är ett starkt album som Mats bjuder oss på där det finaste finns i det nedtonade, då kommunicerar känslorna till oss som tydligast. Då märks hoppet han sprider allra bäst.

Lyssna här nedan!