 |
| Foto: Gabriel Jemsten |
Gabriel Jemsten gör musik under namnet Jack Elliot. Han är aktuell dels med singeln It's not easy being invisible, vilket är en nyinspelning av låten som inleder EP:n, samt då med EP:n The Next Chapter. Idag gästar han bloggens serie Fem album där han berättar om album som inspirerat honom. Det känns som självklara val från Gabriel, samtidigt som han gör något eget av det som inspirerat honom. Musiken präglas av en charm och en svärta, ofta i kombination. Gabriel har en fantastisk röst, som gjord för berättelser sent om kvällarna. Lyssna exempelvis på de två avslutande spåren på EP:n, Nature is calling och Cynical ghost. Otroligt stämningsfullt, en avskalad skönhet att älska. Spotify-länkar till de album som inspirerat Gabriel, hittar ni, där det är möjligt, genom att klicka på det specifika albumets titel.
Det enda albumet där jag inte har någon favoritlåt eftersom alla låtar är exakt lika bra, både Nick Drakes gitarr och John Woods (producenten) arrangemang är gudomliga och perfekta. Som en gitarrspelare och låtskrivare så är det här ett album som inte kan bli bättre.
John Martyn - Solid Air (1973)
Från samma era som Nick Drake och minst lika bra att blanda sången och gitarren om inte bättre. Har alltid älskat att lyssna på John Martyn, och arrangemangen i det här albumet är extremt fina, lite jazziga med en folk-touch. Arrangemangen blir så bra eftersom det redan låter perfekt när John Martyn fingerpickar så de lägger bara på mer lager av finhet. Favoritlåtar från albumet är: Solid Air, The Man in The Station och May You Never.
Luke Bell - Luke Bell (2016)
Hans första album och hans sista, den har en stor plats i mitt hjärta och det är väldigt synd att han inte släppte något album efter denna för att den här är så pass bra. Country och folk mixat och hans röst är som silke. Albumet tar mig alltid till en bättre plats. Favoritlåtar: All Blue, Where Ya Been och Glory And The Grace. Vila i frid.
The Smashing Pumpkins - Mellon Collie And The Infinite Sadness (1995)
Fastän jag inte hade hört någon låt på skivan tills bara några månader tillbaka så är det den mest nostalgiska blandning av låtar jag har hört, allt är invävt i en magiskt varm känsla som är svårt att beskriva. Billy Corgans röst tar lite tid att vänja sig vid men när man väl gör det så är det så värt det. Mina favoritlåtar är: Tonight, Tonight, 1979, Mellon Collie And The Infinite Sadness och Thirty-Three.
Jackson C. Frank - Jackson C. Frank (2001)
Den första personen som gjorde att jag ville börja lära mig att spela gitarr på riktigt. Före Nick Drake och John Martyn och alla stora folk artister så var det Jackson C. Frank, underbara lyrics och arrangemang på gitarren, han behöver ingenting annat än sin röst och sin gitarr. Väldigt varmt ljud och är extremt enkelt på öronen. Favoritlåtar: Milk And Honey, Blues Run The Game och My Name Is Carnival.
/ Jack Elliot
Lyssna på EP:n samt singeln It's not easy being invisible här nedan!
