fredag 15 mars 2024

Bromander - De blindas stad


Kanske blir man mest sedd om man gör sig till. Man kanske lämnar sina rötter bakom sig och klär sig i det massan vill ha. Man blir något annat, något man förr kanske inte ens stod för men vad ska man göra? Nån får tusentals följare av att lyfta problem och skapar till och med fler problem bara för att fortsätta ha något att lyfta. Vi lever ju i ett samhälle idag där allt både ska gå fort och där man ska nå fram i bruset, ofta genom att göra avkall på sig själv. Det är lätt att känna sig vilsen och fundera på var man hör hemma och vem man är i en tid där mycket har ett pris men där minst lika mycket tycks sakna värde. Någon som har integritet är tråkig och gör man något som är fel för karriären så ska man banne mig få höra det. 

Jag tänker en del på det där när jag lyssnar på Bromanders EP De blindas stad. Mycket tycks handla om just det där och vem som ser en egentligen. Jaget förväntas växa i samhället men det är snarare självtvivlet som växer. I De blindas stad kanske man bara ser det tillrättalagda. Det minst lika mänskliga men mer tilltufsade ojämna går gemene man förbi. Alla har vi våra issues som vi nojar över och mest behöver vi någon som stannar ändå, som vi kan dela allt det där med. Jag tänker på filmen Mask (1985) och Rocky Dennis där och EP:n snuddar ofta vid samma tema. Just att sticka ut och vilsenheten i det, i en värld där inget ska sticka ut alternativt sticka ut lagom mycket. Samtidigt handlar det också om vad man som artist förväntas göra. Hur går den personliga integriteten och att bli lyssnad på samman utan att det halkar över på fel sida? 

Musiken är stundtals mer rivig än vanligt, kanske som allra bäst personifierat i låten För dem som lyssnar som är Bromanders egen The Rolling Stones-låt. Titellåten är även den magisk. Svart magi och Jakten på lycka är mer luftiga, med lite 60-tals-drömmar med tvärflöjt i den förstnämnda blandat med fina detaljer, som ett härligt skratt. Det är fint med Bromander, han skriver fantastiska texter som får hjärnan att springa samtidigt som han bäddar in alla låtar i fina detaljer och vacker popmusik, ofta med ena foten i ett nostalgiskt skimmer, den andra i ett hav av nyfikenhet, en nyfikenhet att förstå samhället och kanske allra mest sig själv och sin del i det.

Lyssna här nedan!