 |
| Foto: Press |
Det vilar en viskning över Maja Gödickes album En värld att ligga vaken i. Viskningen varar i drygt 28 minuter. Jag hör något nostalgiskt och ljuvt, ett nedslag mellan barndomens minnen till de vuxna valen. Barndomen ropar med ett knaster, det vuxna svarar med något dovare, men samtidigt minst lika drömskt. Albumet får mig mig samtidigt att vilja skrika.
Jag skulle vilja hylla Knippla Records och deras ambitiösa och ödmjuka arbete. Jag skulle vilja hylla Maja Gödicke för ett album där känslorna är så vässade och orden minst lika att de klarar att hantera världen de tvingas möta på ett strålande sätt. Jag skrev i recensionen av singeln Dig att Maja inspirerat mig i mina texter och när jag lyssnar igenom albumet gång på gång blir det så tydligt varför. Här finns inget onödigt, vi får bara en nyckel till beskrivningar av det mest nödvändiga i livet, känslor och dess verkan på oss. I alla fall ger albumet mig den bilden. Och någonstans, i en tid där jag har haft funderingar på att lägga ned bloggen, så påminns jag om att det är såna här släpp som gör att lågan i att fortsätta faktiskt kan brinna ett tag till.
Albumet låter som skapat i ett mellanrum. Mellan dröm och verkligheten, mellan tanke och handling, mellan olika länder och olika känslor.
I de känslosammaste stunderna utgörs låtarnas asfalt av ett piano. Det är överlag ett relativt stillsamt och ödsligt album, samtidigt som det är fyllt av närvaro. Titellåten är nog Majas finaste stund hittills. Inramningen och hennes ord. ”Vill höra dig andas. Vill se på när du vilar. Det är så sällsynt i en värld att ligga vaken i”. Det är vardagsromantiskt och alldeles ljuvlig poesi. Hennes värld, hennes ord står på egna ben.
Natten bjuder på en atmosfärisk och nästan sagolik stämning samtidigt som både Bio i Berlin och Tiden (förändrar allt och ingenting) känns experimentella samtidigt som främst den senare andas en tid för länge sen. Låten känns som en slags inblick i det förgångna. Väldigt fint. Bio i Berlin hade passat bra på en svartklubb i Berlin, också där i ett mellanrum mellan vakenhet och dröm. Nånstans där hittar vi Maja Gödicke och hennes album, Ett album som kommer vara högt över bergen när året summeras. Var så säkra.
Lyssna här nedan!
