 |
| Foto: Tindra Englund |
Jag har följt Saga Björlings projekt Starur noggrant sen jag hörde hennes singel Silent nights are over. Låten är tillägnad Sagas lillebror Tristan som tragiskt nog gick bort 2014. Saknaden och kärleken springer fram längs varje ton, varje ord. Sagas röst rymmer ett hus av känslor, eller en hel värld för den delen. Hon beskrev en värld som plötsligt ändrade skepnad och färg och låten målar verkligen upp syskonens relation på ett berörande och vackert sätt.
Under 2023 startade Saga upp projektet The Wheel där hon släppte en låt i månaden under hela året. Låtarna växlade mellan olika känslor och olika genrer och när Summer släpptes på nyårsafton så blev det också det sista blosset i projektet, samtidigt som året tog sina sista andetag. Låten är nog den mest experimentella av de tolv, men samtidigt en låt som växer för varje gång man lyssnar. Det är en sån låt som hela tiden bjuder på nya detaljer, som väcker ens intresse från olika håll hela tiden.
Musiken växlar mellan energisk synthpop, folkpop på en musikalisk promenad genom medeltiden. En röst som dels är hämtad från 2023 och ibland låter som ett vackert väsen som du förtrollas av i en småländsk djup skog. Det kanske låter splittrat men för mig låter allt väldigt mänskligt och Sagas röst bygger en väldigt fin helhet. I Body (Ave Verum), som är en nytolkning av ett verk från Mozart, skriver hon kärleksbrev till kroppen. En kropp som bär en, tar en med på äventyr, är ett äventyr i sig. En kropp som lever, skrattar, gråter. Det är många som har svårt att tycka om sin kropp. Kanske lever inte ens egen upp till alla ideal. Kanske har folk lämnat hånande kommentarer. Det finns så mycket dömande.
I Där i mörkret, den enda låten på svenska, tänds en eldstad upp för de som vandrar genom tysta telefoner och ensamma tv-kvällar. Vissa låtar känns verkligen som kramar och det är verkligen en sådan. En fin låt som skänker gemenskap.
I By the tree njuter jag. Låten, som gästas av Annie Hurdy Gurdy, är en vacker medeltida folkballad. The blackest crow bär på en av Sagas finaste sånginsatser. Fokus ligger just på rösten genom låten och det bidrar med en särskild närhet.
Det är så det fortsätter på promenaden genom Starurs värld. Det är en promenad genom upptäckter, känslor och olika skepnader. En promenad där man vill stanna upp ofta och fundera över livet och hur det kan te sig. Starur vandrar genom många olika genrer men det är överlag så trist att bry sig om stilar och att hålla sig till just en. Sagas röst är gatlyktorna längs den här promenaden och den lyser upp alla tolv låtar på ett otroligt fint sätt. Man vill bara fortsätta lyssna. Det är läkande musik på flera sätt.
Lyssna här nedan!
