- Jag är poet och musiker, verksam och bosatt i Göteborg sen flera år tillbaka. Innan min poesidebut som ges ut på förlag nu i vår har jag studerat på nordiska visskolan i Kungälv och skrivit mycket visor, både på engelska och svenska.
Hur ser själva skrivprocessen ut för dig?
- Min skrivprocess ser lite olika ut beroende på om jag skriver musik eller poesi, musiken brukar vanligtvis ta längre tid att få rätt text till medan poesin kommer på impuls, jag skriver ofta i farten, ofta i kollektivtrafiken eller på väg nånstans. Den är oerhört intuitiv i sin natur hur den flödar ur mig och även i rytmen.
När fastnade du för poesi som uttryckssätt?
- Jag fastnade för poesi som liten, jag skrev mycket redan när jag gick på lågstadiet.
Boken heter Nattens armar når oss inte nu, vad symboliserar titeln för dig?
- Titeln på min bok står för den där känslan av att man undflytt natten, och med den all ångest och impulser som kommer med den.
Vad har varit roligast respektive svårast under arbetet med boken?
- Det roligaste med boken var att bara skriva hela tiden nästan utan större avbrott och känna att nånting började formas, det svåraste var att redigera/sålla bland texter och se till att jag var konsekvent i mitt språk - redigeringsprocessen kräver struktur och ordning till skillnad från skapandet som bara är ren passion.
Du tar upp att Göteborg har blivit väldigt romantiserat av olika artister, vad kan du se för olika problem med det?
- Angående romantiseringen av Göteborg tycker jag helt enkelt att det ger en väldigt onyanserad bild av staden, att det ses som nån slags härlig feststad där man ramlar nerför andra långgatan utan konsekvenser, jag ville skriva om konsekvenserna.
Vad skulle du säga att du gillar mest med Göteborg?
- Det jag gillar mest med Göteborg är att det är en så otroligt avslappnad stad i jämförelse med Stockholm, och att det finns ett sånt rikt fritt kulturliv och mycket undergroundscener så som Kajskjul och numera nedlagda Truckstop.
Det här med romantiseringen. Kan sociala medier ha en del av det, tänker du? Att dessa kan skapa en otillräcklighet hos många?
- Jag vet inte riktigt om det är sociala medier i sig som skapat romantiseringen, men självklart bidrar sociala medier med en ofta ensidig eller förenklad bild av någon eller något.
En av diktsamlingens huvudteman är även hur det är att vara en ung kvinna i Göteborg. Hur har det varit och hur är det för dig?
- Att vara ung kvinna i Göteborg har för mig inneburit otaliga efterfester med ”sköna”gitarrsnubbar som gärna velat mansplaina hur jag spelar mina egna låtar, och ett aldrig sinande surr av rus runt Järntorget. Det är hjärtekross och fylla på Pustervik blandat med bakfyllor fyllda av skapande i bakfylleångesten.
Du har tonsatt flera av Bodil Malmstens texter, hur mycket har Bodil betytt för dig i ditt skrivande?
- Bodil Malmsten var en författare jag började läsa i tonåren, och jag fastnade väldigt fort för hennes uttryck. Det kändes liksom ärligt och direkt, trots att hennes teman ofta var djupare. Bodil har betytt väldigt mycket, hennes böcker la nån form av grund i hur jag själv ville uttrycka mig. En form av guide eller mentor skulle jag nästan kalla henne. Jag blev väldigt ledsen när hon gick bort.
Om du fick välja en favoritdikt av Bodil, vilken skulle det vara?
- Den dikt som satt sig djupast av Bodils är Fostermammans medicin, den beskriver så kristallklart smärtan hon bar på som ung utan att egentligen nämna den vid namn.
Hur har du hanterat situationen med Corona?
- Corona var värst när den först kom förra året 2020, jag är en ganska nojig person så min ångest och oro nådde nya höjder när hela samhället liksom imploderade på nåt vis. Men det tog jag mig ur successivt.
- Jag har alltid beundrat Jane Eyres karaktär i romanen med samma namn av Charlotte Brontë. Kanske för att hon har alla de värsta förutsättningarna men liksom tar sig igenom allt ändå, lite som ett maskrosbarn.
Behöver du något särskilt omkring dig för att kunna skriva?
- Jag har en obehaglig känsla av att mitt skrivande frodas av drama i mitt eget liv, men just nu har jag en harmonisk fas så vi får väl se om jag kan ha fel. Skrivandet är på något vis ett grundläggande behov, något jag gör istället för att ta ångestdämpande. Ett sätt att förstå mig själv och omvärlden.
Du är både författare och artist. Finns det fler uttryckssätt du vill utforska?
- Jag är inte säker på att jag nånsin kunnat låsa mig till ett uttryckssätt, men min pappa och farmor är båda konstnärer, så att måla är något jag vet att jag vill återvända till, men när tiden är rätt för det uttrycket.
Vad i livet får du motivation ifrån?
- Jag får motivation från allt som tar mig vidare på något vis, något som gör att allt inte kommer se likadant ut. Men paradoxalt nog stressas jag även av förändringar. Förändringar är bland det värsta och det bästa som finns.
I vilka miljöer trivs du bäst?
- Jag trivs allra bäst i nattliv, på ett dansgolv eller på en efterfest med vänner. Men mer och mer dras jag till naturen.
Minns du vad du hade för drömmar som barn och vad blev det av dem?
- Som barn drömde jag om att bli skådespelare, men jag insåg att jag inte var speciellt bra på teater, jag tyckte mest om att klä ut mig och spexa. Klä ut mig har utvecklats till klä upp mig och spexandet är helt klart fortfarande en del av mig. Så på nåt vis har jag inte lämnat vem jag ville bli då.
Vilket är ditt bästa minne, kopplat till en läsupplevelse?
- Mitt finaste minne av läsande är när jag låg i pappas segelbåt om somrarna och läste skräcknoveller medan båten for åt alla håll och kanter. Jag minns i synnerhet en liten bokaffär på Smögen där jag fiskade upp säkert tio olika skräckböcker ur en reakorg som jag sen plöjde igenom under vår segling.
Till sist, vilket är det finaste ordet du vet?
- Det finaste ordet jag vet är ambivalens. Såklart mycket för betydelsen, men även hur det känns att säga ordet. Det liksom flyr ut ur munnen.
