"Vår nisch är att inte ha någon nisch alls"

Foto: brilnc

Kollektivet Livet på Stadsgårdsterminalen vid Slussen i Stockholm satsar på en ny scen. Premiärkvällen blir av den 24 oktober och kommer bjuda på musik från Rainbow Girls samt Charlie South. Scenen är helt nybyggd och anpassad för mellanstora akter. Kapaciteten kommer ligga på 300 personer och jag ser det som ett fantastiskt initiativ. I en tid där många scener försvinner och där likriktigheten får styra mer än nyfikenheten så värmer det extra att personerna på Kollektivet Livet går åt ett annat håll och erbjuder möjligheter snarare än stänger dörren för dem. Idag pratar jag med Camilla Sannabo på Kollektivet Livet om vikten av att stötta de mindre scenerna, om grannar som klagar och om att vi får fler vinnare när vi värnar hela kulturens ekosystem. 

Hur är läget med er? 

- Riktigt gött, tack, och själv? Vi är mitt uppe i byggkaos och premiär planering! Vad gör du själv? 

Gott att höra. Samma här. Skönt med helg nu. Vad var det som fick er att vilja starta en ny mindre livescen just nu? 

- Vår stora scen har plats för 700 gäster, och vi får dagligen förfrågningar från nya spännande band och arrangörer som inte drar den publiken - ännu. Därför har vår takterrass varit en perfekt scen med sin kapacitet på 150 personer. Så nu tänkte vi - låt oss starta en mindre scen inomhus också! Vi har också testat rummet genom att bygga upp en temporär scen vid festivaler som till exempel High 5ive summerparty, och det var väldigt uppskattat. Så nu tänkte vi - äh, låt oss bygga en permanent scen! 

Ni säger att ni vill fylla ett tomrum i Stockholms kulturliv - hur märkte ni själva av behovet av mellanstora scener? 

- Vi tvingades tacka nej till intressanta artister och klubbkoncept som drog allt från 100 till 300 personer. Det är en perfekt publikstorlek för många akter, men det är ekonomiskt svårt att gå ihop, plus att ingen vill spela för en halvtom lokal. 

Hur ser ni på er roll som ”möjliggörare” i kulturlivet? 

- Vi är en av många som kämpar på, men det vi vill är väl att vara bryggan mellan replokalen och de stora arenorna. Många av de mest framgångsrika akterna började på en liten scen. Om vi kan ge en up-and-coming artist en välutrustad scen och en respektfull publik, då har vi gjort vårt jobb. 

Finns det någon särskild publik ni hoppas ska hitta hem på den nya scenen? 

- Den nyfikna publiken! De som vågar köpa biljett till något de kanske inte känner igen! De som inte bara går på listtoppande artister, utan de som aktivt letar efter nästa stora grej eller en ny musikalisk upplevelse. Men eftersom vi bokar så brett - från amerikansk folk till cosplay-rave - hoppas vi att alla ska känna sig hemma. 

Vad betyder det för er att ha “ett brett utbud utan nisch”? Är det ett medvetet val mot dagens genre-indelade scen-klimat? 

- Absolut. Det var ett medvetet val när vi började sätta ett program här. Gustav Bendt ska ha all credd för att ha etablerat den här platsen med ambitionen att locka hit alla typer av människor med olika smakdistinktioner inom kultur! Och det har blivit vår största styrka, tycker vi. Vi tror att kulturen mår bäst när den får korsbefrukta. Om du har ett hus fullt av rock-fans, house-älskare och teaterbesökare, skapas en dynamik som är unik för Kollektivet Livet. Vår nisch är att inte ha någon nisch alls. Vi vill vara en plats där alla kreativa uttryck får lov att existera. 

Kommer ni även satsa på akter som inte är musik, t.ex. spoken word, standup eller klubbkvällar? 

- Ja, det hoppas vi i alla fall! Lokalen är designad för att vara flexibel. Den kommer fungera perfekt för det mesta. 

I flera artiklar pratas det om att mellanstora scener försvinner. Varför tror ni det har blivit så? 

- Det handlar väl ofta om ekonomi eller klagomål från grannar. Det är svårt att få lönsamhet i det mellanstora formatet när fastighetspriser och hyror skenar. Dessutom har det blivit en polarisering där det antingen är stora, opersonliga arena-event eller små, enkla barhörnor. Det har inte funnits incitament att driva den här mellanstora scenen med hög kvalitet och långsiktighet i fokus. Hoppas vi kan lösa den ekvationen! 

Ja, ett annat hot mot scener har ju varit klagande grannar. Är det något ni märkt av sen tidigare? .

- Här ser vi att det finns mer att lära och göra, men idag ligger ansvaret, eller i alla fall konsekvenserna av detta, uteslutande på oss som aktör, men istället borde ligga på alla inblandade, oss, staden, men även grannarna. Vi har ett pågående utvecklingsarbete med detta.

I Göteborg tycker jag att det varit mycket… typ, mindre ställen får stänga ner och plötsligt står man där med ytterligare ett… Espresso House liksom. Vem gynnas av det på lång sikt? 

- Det gynnar absolut ingen, förutom de stora kedjorna. Det blir så homogent och opersonligt om allt drivs av samma ägare. Den kreativa återväxten tappar mark. Vi behöver små, oberoende aktörer som vågar ta risker. 

Tycker ni att kommunen eller staten borde ta ett större ansvar för att skapa plats åt mindre livescener? 

- Ja, absolut. Man måste värna om hela kulturens ekosystem, där det behövs många fler mindre scener av olika storlekar för att även kunna ha de stora scenerna ur ett hållbart perspektiv. Dessutom tycks det råda ett missförstånd att bra live är på så stora scener, men det stämmer inte, bland den bästa live:en är oftast på de mindre scenerna. Subventionerade lokaler, eller åtminstone långsiktiga hyresavtal som inte baseras på kortsiktig vinst, är avgörande. Kulturpolitik måste handla om att skydda ytan för de oetablerade, annars kommer bara de stora överleva. 

Ni har tidigare ett rykte om er att vara en plats ”utan avgränsningar”. Hur lyckas man hålla den öppenheten levande i praktiken? 

- Det handlar om att lyssna och att våga säga nej till att fastna i gamla hjulspår. Vi har fantastiska lyhörda och nyfikna bokare, Gustav och Nicklas. Det handlar om att boka baserat på kvalitet och nyfikenhet, inte bara på hitlistor. 

Hur valde ni premiärakten med Rainbow Girls och Charlie South? 

- Det var nog inte superplanerat, haha, men akterna blev självklara för den nya scenen, så det fick bli så! 

Vad hoppas ni att publiken ska känna efter premiärkvällen den 24 oktober? 

- Vi hoppas de känner: ”Yes, äntligen finns den här platsen!” En känsla av att ha upptäckt något nytt och att ha varit en del av en intim, genuin musikalisk upplevelse. 

Hur ser ni på er roll i Stockholms musikliv om fem år? 

- Vi ser oss som en kulturell hubb - en självklar plats för både stora och små evenemang. År 2026 kommer det hända en hel del på bottenplan... något spännande som vi verkligen tror ni kommer gilla! 

Till sist, vad skulle ni vilja förändra i Sveriges livescen-klimat om ni fick bestämma fritt? 

- Kulturljudzoner!

Läs mer om premiärkvällen genom att klicka här.