Musikminne från Ceci Noir

Foto: Press

De som väntar på Ceci Noirs album Voltage Valleys, som släpps nästa år, väntar på något riktigt stort vill jag lova. Albumet är elektriskt och har en fantastisk sprängkraft. Generellt så är det tung rock vi bjuds på och jag vågar lova att många kommer älska det. Albumet river tag och känns i kroppens alla celler. Jag recenserade ju nyligen Ceci Noirs akustiska singel Away. Albumversionen släpptes även den som singel nyligen. Jag uppskattar båda versionerna väldigt mycket, samtidigt som jag tycker att det är intressant hur tempot på låtarna kan ge låtarna så skilda språk. Det är fantastiskt fint. Idag är jag tacksam över att Cecilia Norberg och hennes Ceci Noir gästar bloggen med ett musikminne!

Det finns så många starka musikminnen från min barndom, tonår och nu även från min vuxna nutid. Men något som jag minns starkt var när jag fick The Sounds debutalbum Living in America i handen och spelade skivan så det skakade hemma i väggarna, samtidigt som jag studsade runt och sjöngskrek med. Explosiv och revolterande energi från Maja Ivarsson som var och är en kvinna inom rocken som gjort stora ringar på vattnet och en mega impact i rockvärlden och i min värld. 

Det var så frigörande och det inspirerade mig och gav mig kraft, precis allt jag behövde där i tonårens totalkaos. Fotboll var länge mitt liv, alla tonår faktiskt, men musiken fanns alltid där som tröst och terapeut, jag skrev sånger istället för dagbok typ. Maja Ivarsson banade väg för mig och fler tjejer och kvinnor inom rocken där och då när de rivstartade på 2002-talet tror jag. Men även now and forever!

Nu många år senare har jag vaknat till liv igen, när jag fick en käftsmäll av musikens kraft när jag gick in i väggen och musiken var min viktigaste ventil, jag skrev låtar och kunde inte hålla tillbaka alls, det exploderande och sköljde över mig. Det hjälpte mig att sakta men säkert ta mig igenom depressioner och också ta mig tillbaka starkare än förr. Men jag är fortfarande bara människa med mina ups and downs. 

Jag får ofta flashbacks från den där tiden som satt sina spår i mig. Det är något jag aldrig hann leva ut eller ha vågat ge uttryck för tidigare, för att jag har kämpat på för att vara en duktig flicka och har hållit så mycket kreativ kraft tillbaka så länge och just nu på senare år har jag lyckats öppna upp den dörren igen. 

Så nu finns det ingen återvändo. Musiken jag ackumulerat inom mig måste ut. Därför kom min senaste singel Away först nu som jag skrev då i tonåren, men resten av mitt kommande album Voltage Valleys är nyskrivna låtar men innehåller känslor som jag inte klarat av att uttrycka förrän nu. 

Experimentell och cinematisk rock vill jag kalla den nya musiken jag skrivit, med moderlig urkraft, mörker och mystik. Voltage Valleys är elektrisk och dynamisk och inget någon väntar sig av mig tror jag, eftersom att mitt första album var väldigt soft och -soulblues-singer-songwriter-rock tror jag. Men the story goes on och varje album är ett konceptalbum för mig, som bygger på mitt liv och det jag vill berätta och förmedla. Jag har inte haft något kommersiellt tänk kring det, har behövt konstnärlig frihet. Jag har tagit i mer för att uttrycka mig, med mer dist, tyngre toner och influenser från både soul och metal är att vänta. 

Mitt mål med att dela min musik är att göra skillnad. Om det bara är för några få, så om någon funnit tröst eller känt sig stärkt eller bara känt sig mindre ensam så känns det ändå meningsfullt. Är så tacksam för att de musikskapare som jag lyssnat på har delat sin musik med världen, och nått fram till mig. 

Tack för musikminnen och vakentimmar vill jag säga med det! 

Take care! 

/ Cecilia Norberg, Ceci Noir 

Lyssna på Away här nedan!