- älskling, jag tittar på stjärnorna
- var fick du teleskopet ifrån?
- morfar hade det på vinden
tror du man kommer kunna se oss genom ett teleskop en dag?
jag kramar om dig, iakttar din nacke med läpparna
stjärnorna och mörkret slåss om himlen tills de enas
vi dagdrömmer genom natten
går längs gatan som om det är dagar vi passerar
snön landar i våra händer. dina händer når min mun.
fingrar kan verkligen kyssa lika mjukt som munnen.
förordet är dina läppar. sedan börjar berättelsen.
sidorna ligger mot varandra som två älskare
du ligger underst
finns det en värld utanför kroppen hos den man älskar?
det förflutna varar längre än framtiden.
till slut når man den gränsen
när det man gjort varar längre än det man ska göra
- är jag något du gjort eller något du ska göra?
- du är något jag gjort, något jag gör, något jag vill fortsätta göra.
- var är vår framtid någonstans?
- i varandra
- om man mätte sin längtan...
- ...så måste man väl veta var den börjar, och var den slutar?
- jo, men, den börjar ofta när jag får höra din röst
och slutar när jag håller om dig.
men då tar en annan längtan vid. längtan tar aldrig slut.
den byggs upp, byter skepnad.
- en lärare sa till mig en gång att om man mäter något
så måste man också berätta var man står.
- men om man står långt ifrån men ändå får kärleken till samma mått
hur kan man då säga att den inte är stark?
- vart börjar din kärlek för mig?
- den börjar här, i min kropp
och fortsätter här, i dina ögon, och ner till dina läppar.
jag kysser dig.
- för handen till ditt eget hjärta.
- känner du?
- känner vad, frågar du
fortfarande med handen utsträckt över ditt hjärta
- känner du hur mitt hjärta slår?
hela natten vilar du dina ögon mot min kropp
- brukar du ofta läsa dina egna verk?
du svarar inte.
du är väldigt fin om morgonen. du sover utan kläder.
jag tittar på dig, ibland i tio minuter, ibland i några sekunder
jag kommer alltid fram till samma sak.
en himmel som släpper sina färger ovanför oss, en saga som tar vid
ett huvud på den ena kudden, ett mirakel på den andra