Det fanns förstås fler skillnader, Marina Schiptjenko lämnade bandet 1996 och på Hur så? och Helt nära var bandet en ny trio, men Eddie var förstås fortfarande grunden och i mitt tycke blev det väldigt bra. Jag minns att de två sistnämnda skivorna även släpptes på engelska. Det var förstås inte samma sak, men det var ändå intressant.
Glad tycker jag är den näst bästa skivan i trion. Inledande Står i din väg smittar med sin smarta text och drivna glädje. Page har alltid varit fantastiska på att göra vardagsbestyr till dansmusik. Det är samma sak med Sover, en låt som är i samma klass som äldre klassiker som Skjuten ur en kanon och Dansande man. Generellt så är albumet starkt, där även låtar som Förlåt och Tiden går håller fint. Fredag igen fastnar jag inte helt för, men den bär ändå på en sådan glädje att den lyfter ändå. Den enda låten som inte riktigt funkar är Du, men Glad är en skiva som gör en just det; Glad. Jag önskar att nysläppet leder till att fler upptäcker Page eller åtminstone nyförälskar sig i dem.
Jag är glad att Marina och Eddie fortfarande lägger sina hjärtan i bandet och låter det leva vidare och utvecklas. Det är en musikskatt som man vill dela vidare och jag blev så glad häromdagen när någon på spårvagnen spelade Hus av glas (finns på albumet Page). Generellt så ogillar jag när människor lyssnar på musik utan hörlurar i kollektivtrafiken, men just då, just där kändes det bara väldigt fint.
Köp albumet genom att kolla in Hotstuff här.
