 |
| Foto: Maria Lundqvist |
550 000 tårar hette förra singeln från TUVA. Jag beskrev det som en självrannsakande låt när den släpptes i november förra året samt att jag ville klä mitt humör i låtens refräng. Låten präglades av ett stort vemod men blickade också framåt över låtens bakgrund som bestod av mjuk dansant pop. Jag går ofta tillbaka till både duetten hon gjorde med Gustaf Rasch, Dansa på min grav samt hennes fina EP bland molnen/under isen som var ett möte mellan olika kontraster i livet och också en EP om en snurrig tid som hon ändå lärde sig mycket av. Livet kommer skava då och då, men samtidigt kan det växa något fint ur skavet också. Ur allt som händer hittar man till slut sig själv och det man själv vill vara och bygga upp. Jag skulle säga att hennes musik är både komplex och spännande och att mycket av den vilar på just kontraster där en ton kan skrika ut glädje medan ett ord som vilar på samma ton gråter ut sin sorg.
Senaste låten från TUVA heter du måste. Det är ett sökande efter ett lugn, att hitta en plats där huvudet töms på alla tankar och blir till en hängmatta istället, där man får vila utan att alla tankar ockuperar hennes huvud och gör allt kaotiskt och ångestfyllt. Det är lätt att hamna i situationer som gör allt ”mycket” och det är lätt att söka upp vågorna och driva iväg på dem - men man når alltid lugnet igen. Man hittar tillbaka. Musikaliskt är det en svävande och mjuk låt med en touch av drömmar, tillbakablickande samtidigt som benen och hjärnan går framåt. Vad har man formats av och vad har man lärt sig av det som varit? Refrängen är flera ljuvliga danssteg på en klubb mitt i natten, ett möte mellan det som varit och det som ska bli och det är ett möte som många kommer dansa in våren till. Jag lovar.
Lyssna här nedan!
