Det är ett otroligt mänskligt och reflekterande debutalbum som Linn Thomas bjuder på. Sura miner låter som en nödvändig och ibland obekväm uppgörelse. Texten är stundtals så nära huden att det inte går att komma närmare. Djupt personligt och innerligt vackert - hela tiden. Allra vackrast låter det i Förlåt mig min kära som är en låt jag förälskade mig i redan första gången jag lyssnade. Den är så självklar och otrolig. Jag gillar att hennes uttryck känns så ofiltrerat och ärligt. Överlag måste jag säga att detta är ett debutalbum jag kommer minnas länge. Åtminstone i hela mitt liv. Idag går Linn igenom debutalbumet, låt för låt.
I sin helhet handlar skivan om allt jag är rädd för och inte vågar säga högt. Om att inte räcka
till, inte våga älska, inte våga drömma. Om att isolera sig, förbittras, tycka synd om och
förneka sig själv lycka. Om att tvingas lämna, eller ännu värre, stanna och nöja sig. Om att
aldrig passa in och sist och slutligen i alla försök till ett ärligt och fullt liv, ändå bli ensam och
bortglömd. Skivan handlar om allt jag är rädd för, men är också ett steg närmare att vara modig och fri.
Tror du glömde bort mig då
- Skivans första låt handlar om att ta avstånd i hopp om att bli
saknad och är en vädjan om att bli sedd. Om att vara rädd för att försvinna och glömmas bort
men inte längre orka be om uppmärksamhet. En gång gick jag - bara för att du skulle be mig
stanna.
Tvinga mig inte
- Om att lämna någon som vägrar bli lämnad.
Detta önskar jag att fastnar hos dig som känner igen dig i denna låt: Du är värd mera, Säg
INTE “Förlåt” igen, det är inte ditt ansvar och det är inte din skyldighet att stanna. Du har all
rätt att välja dig själv och gå, det finns ingen som vinner på att ni går under tillsammans.
Stackars dig
- En uppmaning att ta livet med en klackspark och en påminnelse om att inte
fastna i att tycka synd om sig själv. Våga säga ja till glädjen och låt dig själv älska och bli
älskad. Nöj dig inte med mindre än det som gör dig sprudlande glad.
Förlåt mig min kära
- Ett bortglömt gammalt kärleksbrev från en som inte orkar älska. Som
inte räcker till och som kanske, sist och slutligen, helt enkelt inte vill. Från en som inte
förmår att älska, för att det kanske är lättare att tycka synd om sig själv.
Röstmemo 20250802
- Sommaren dansar vidare. Du gick precis och jag sa ingenting. Jag
önskar att du hade stannat. Lite till.
Sura miner
- Plötsligt slås du av insikten om att du nöjt dig med något som absolut en gång
gjorde dig glad, men som numera nästan bara är tungt. Låten handlar om att växa isär och
ifrågasätta ifall man egentligen någonsin passat ihop. Är det värt att stanna för att du lovade
det någon gång för längesen, eller är det kanske dags att ännu en gång lämna.
Den ensamma mannen
- I en grå liten stad bor en arg liten man. Han har bestämt sig för att
vara ensam och sur till dagen han dör och vägrar till varje pris släppa in lyckan i sitt liv. Han
har låst in sig i sitt hus och nöjt sig med att vara bitter och olycklig. Egentligen är han rädd,
men det är han för stolt för att erkänna.
Undrar om du undrar
- Undrar om du undrar vad jag gör, när jag sover ensam utanför,
lakanen du höll mig under förr. Undrar om jag inbillar mig eller om du faktiskt sa det jag
tyckte mig höra. Kanske pratade du bara i sömnen, fast det känns som du vill gå.
Över ån
- Skivans sista låt handlar om att våga rymma. Våga vara barnsligt naiv och tro på
det ditt hjärta längtar efter. Det fanns en skog bakom höghuset jag växte upp i. En värld där
allt var möjligt och jag var bra precis som jag är. Jag önskar att jag aldrig tvingas glömma hur drömmar kändes då. Jag hoppas att jag, fast jag inte vågade som barn, en dag, vågar rymma över
ån.
/ Linn Thomas
Lyssna på Sura miner här nedan!