Musikminne från Wildie

Foto: Pelle Hybinette

Wildie har idag släppt ut sitt femte album i världen. Still in Motion är ett vackert berättande album skulle jag säga. Ett album injicerat med insikt i både rader och toner, ett vänskapligt möte där olika genrer tillsammans skapar en helhet. Det är inget möte där man väljer att gå åt olika håll, man följs snarare åt på ett vackert sätt. Det finns något vemodigt över albumet, men också något sällsamt vackert. Det är melankoliskt men samtidigt storslaget och filmiskt. Kontrastrikt och spännande. Ikväll har de releasefest på Plan B i Malmö och dagen till ära gästar de, via gitarristen Martin Svensson, bloggen för ett musikminne! 

I was dressed for success 

But success it never comes 

And I'm the only one who laughs 

At your jokes when they are so bad 

And your jokes are always bad 

But they're not as bad as this. 

Simrishamn 1994. Vad heter rösten? Jag letar i konvolutet och hittar namnet. Stephen Malkmus. Det är skevheten i texten till låten Here av Pavement som sammanfattar allting. Det är såhär det känns. Såhär vill jag göra musik. Jag sätter låten på repeat. Fast egentligen inte. Det är manuell repeat. Nålen måste flyttas tillbaka på vinylen. Jag lär mig texten och melodin, imiterar Stephen Malkmus släpiga, bräckliga röst och dialekten. Spelar in på kassett. Spelar upp. Inte nöjd. Justerar fraseringen. 

Jag är 18 år och har fått någon typ av sommarjobb på den lokala krogen som ”trubadur” Ett kollegieblock fyllt med texter plankade från vinylskivor och kassetter. Två set med 12 -15 låtar i varje. Fast forward till full krog. Stegrande, stökigt, fylla. Lönen 500 kr, mat och fyra eller sex stora stark. Jag har lyckats få ihop en mix av The Smiths, Dinosaur JR, Nirvana, the Cure, Lemonheads, Smashing Pumpkins, obskyra countrylåtar från farsans skivsamling och Pavement. Mina händer skakar och jag halkar över strängarna. Men det löser sig. Det låter gött och publiken är glad att någon gör ljud. De har fullt upp med att snacka och bälga öl. Mannen, modell större med tjeckisk hockeyfrilla overklig mustasch lutar sig över repen som skiljer mig från resten av restaurangen skriker ”Sweet Home Alabama. Nääää. Guns!” 

När man är 18 tycker man inte om man inte att folk säger till en vad man ska göra. Så jag fortsätter spela. Jag tar mig igenom de sex starkölen och min alternativa repertoar av låtar som ingen hört och när jag kommer till Here så skriker raggaren som lutat sig över mig: ”Roxette suger” ! Jag svarar i micken.” Ja”. Jag kör en Ebba Grön, alla blir glada. Äntligen nåt man kan sjunga med till. Jag surar under tiden jag sjunger men får ofrivilliga (behagliga) rysningar av att underhålla. En man kommer fram till mig efteråt och vill bjuda på en öl. ”Sicken pipa du har påg”. Efter att jag packat ihop mina prylar i ett förråd cyklade jag hem genom tomma gator med texten ringande i huvudet och fem hundralappar i plånboken. Långt från Stockton California. 

/ Martin Svensson, Wildie

Lyssna på albumet här nedan!