Roseph - Past life

Foto: Erik Lyding

Roseph vandrar mellan det storslagna och det nedtonade på Past life, vilket är deras debutalbum. Jag minns första gången jag hörde bandet, singeln Passionfruit var dansant och jag minns att jag tyckte att det fanns något så levande i låten. Sånt kommer bara vissa åt i sin musik. Roseph är ett band som lyckas med det. Saker kan låta perfekta hos många artister, inget skaver, melodierna är som gjorda för listorna, men det som ofta sker är att man inte känner något av musiken, det ger en inte särskilt mycket. Man vill hellre lyssna till sprickor som lever än det designat finklädda som inte rymmer så mycket under ytan. Roseph visar sprickorna och det är musik som lever. Som vågar blotta hjärtat. 



Roseph har utvecklats mycket sedan Passionfruit. Det är svårt att riktigt kategorisera bandet men jag skulle säga att bandet är som bäst när sångaren Josef Jansson O’Leary får styra var musiken tar vägen, hans röst är verkligen soul och det viktigaste instrumentet i hela bandet, skulle jag säga. På Past life är bandet mer soulpop än någonsin tidigare och i de lugnare ögonblicken på albumet, som i avslutande Oh och Unity, så sitter man blickstilla och bara låter hjärtat ta emot alla känslor. Man bara njuter av det som hjärtat släpper in. Det är otroligt fint. Starkast på albumet är nog Sleepy goddess. Den fantastiska melodin är nästan somrig och Josefs röst både avslappnad och känslosam. Ibland, som i Lavender haze, blir det mer ruffigt och tungt och det är på sätt och vis skönt att ha låtar som bryter av, men jag föredrar när Josefs röst får ge uttryck för den tyngden. Överlag är det ändå en väldigt bra blandning av låtar. 

Texterna behandlar ofta olika former av hjärtesorg och även livets förgänglighet. Den unga kärleken och vad som hände sen. Texterna är välarbetade och stundtals filmiska, liksom soundet. Det är ett relativt långt album, men då är samtidigt två av spåren instrumentala. Det är omöjligt att inte behålla intresset albumet igenom. Texter som kan verka självklara har vid andra lyssningen en helt annan innebörd. Jag upptäcker detaljer som jag missat innan. Det är fint med musik som utvecklas vid varje lyssning, som inte står still. Roseph är själsligt vacker musik.

Lyssna här nedan!