 |
| Foto: Press |
Jag har spelat Lovi Did This debutalbum Monsters flertalet gånger sen det släpptes förra året. Det var ett album byggt av kontraster i mötet mellan människor och rädslor, dröm och verklighet. Det lät ofta filmiskt men samtidigt påfallande mänskligt. Så nära och sårbart. I september släpptes senaste singeln Dog or the bone och i oktober var hon på en lång turné genom Australien. Hennes musik är också som en slags resa, genom olika skepnader, genom olika mänskliga beteenden, genom en skönhet som är svår att motstå. Idag gästar Lovi Did This bloggen med ett musikminne!
Livin' thing med ELO = jobbig lillebror, slagsmål i soffan, gillestuga med brun tygtapet, luftgitarr.
Vespermässan av Rachmaninov = uppväxt, körrepetition, mörkt trä, prassliga notpapper, gråten i halsen för att musiken är så vacker.
När jag var liten så var jag rädd för kompisens storebrorsa och hans hårdrocks-affischer - hård musik kändes våldsam och farlig utifrån min uppfostran med klassiskt och körmusik. Var alla hårdrocksfans sådär arga? Nu vet jag att det i princip är tvärt om.
När jag för första gången backpackade själv runt jorden träffade jag två snälla Göteborgskillar som skulle bila ner längs Australiens östkust i en gammal Ford. Åh, jag vill också! Jag avbokade mina flygbiljetter och hängde på.
Det är långt att köra och vad jag minns så tog det veckor att ta sig från Cairns till Melbourne. Men timmarna i det läderbeklädda baksätet (utan säkerhetsbälten) flög förbi tack vare grabbarnas kassettband - nästan uteslutande AC/DC som spelades om och om igen. "Heeeejveeeej te heeeeeeeel!!" skrek vi ut genom de öppna bilfönstren med breda leenden och helt bekymmersfria ungdomshjärnor.
Mellan varven försökte grabbarna lära mig Göteborgsdialekt, vilket var helt omöjligt. Vi stannade för att jobba på en bananplantage, men valdes bort av de bistra förmännen till förmån för de som verkade tuffare och starkare. Så det blev fortsatt roadtrip och ACDC. Min inre bild av hård musik är nu för evigt glänsande gröna palmer, gratis öl i kanna och sand i sandalerna.
Senare på Nya Zeeland blev det en liknande roadtrip med uteslutande Tom Petty så samma sak där.
Jag var precis tillbaka i Australien igen, denna gång på egen turné med Lovi Did This. Ingen roadtrip i en Ford denna gång, men istället många timmar på tåg mellan städerna, men kängrus som hoppade i morgonsolen och ett obevekligt landskap där även korta avstånd känns ändlösa.
Soundtracket i lurarna denna gång blev bland annat filmmusiken till kultklassikern Buffalo 66 (Vincent Gallo) och Far from any road med The Handsome Family (ledmotivet från TV-serien True Detective) med fantasier om bestialiska mord ute på de isolerade gårdarna. Och så experimentella Emptyset såklart (ett band jag hittade via Tinder men det är en annan historia). Lyssna till exempel på Emptyset-låten Dissolve - en av mina favoritlåtar och en perfekt backdrop till det australiensiska landskapet.
Nu när jag är hemma från tio veckors intensivt resande så kan jag liksom inte lyssna på någonting alls. Det måste vara tyst. Fast då börjar man höra alla små osynliga ljud istället. Kaffebryggaren, knäppet från något bakom spisen. Brummet från kylen. Skatorna utanför fönstret. Och det blir någon slags musik det med. Hjärnan kokar ihop en story av ingenting - hörde jag inte en melodi där i diskmaskinen? eller i alla fall en cool rytm... Och så kommer idéerna och gitarren åker fram igen.
/ Lovi Did This
Lyssna på Dog or the bone här nedan!
