"Jag skapar för att fly verkligheten och försvinna bort ett tag"

Foto: André Jofré

En person som format en stor del av min musikaliska uppväxt är Johan T Karlsson och hans Familjen. Alla sena dansnätter och efterfester under min första tid i Göteborg. Det är fint att se hans musik åldras, samtidigt som den känns så tidlös. När jag lyssnar på nya albumet Nerver av tvål så känner jag mig hemma och lycklig. Albumet känns som en slags inre resa, från något mörkt till något ljusare. Ett bokslut över helvetet. Samtidigt, en smak av himlen. En tillbakablick på år som lämnade spår. Jag blir berörd till tusen. Idag pratar jag mer med Johan. Om det nya albumet, om samarbetet med Oscar Zia och om att fly verkligheten.

Du har beskrivit det nya albumet som ”ett bokslut över de senaste fem åren i ditt liv, himmel och helvete.” och att det har varit en del kriser. Hur mår du idag? 

- Jag mår fint nu, tack.   

I videon till På stranden vi gick iland befinner du dig på en karaokebar. Har du något tips på en karaokebar i Stockholm om man vill sjunga loss? 

- Jag bodde i Midsommarkransen förut och därför ligger The Swan mig lite extra varmt om hjärtat. 

Jag tycker att Färger är en av dina bästa låtar på länge. Berätta mer om den! 

- Tack. Jag älskar den själv också. Det är en väldigt innerlig och personlig låt. Sorglig och vacker, stor och liten samtidigt. Den skrev jag när jag mådde som sämst efter en separation från ett nästan 15-årigt förhållande. 

På Säg mitt namn samarbetar du med Oscar Zia, hur kom det samarbetet till? 

- Jag kände efter ett tag in i arbetet med den låten att det skulle vara fint att göra en duett av den. Jag vände och vred på vem skulle passa. Till sist landade jag i att det måste vara en skåning och gärna någon oväntad. Till slut slog det mig, Oscar Zia! Jag tycker att det blev asbra. 

Kände ni varandra sen tidigare? 

- Nej. Men vi var kompisar efter fem minuter. Han är en väldigt älskvärd person. 

Jag får lite Kraftwerk-vibes av avslutande Chateau och platå… Var det meningen? 

- Ah! Ja det låter rätt mycket Kraftwerk nu när du säger det! Typ It’s More Fun To Compute eller Man Machine. Nej det var var inte meningen men jag är uppväxt på Kraftwerk så det är nog inte konstigt att de färgar sakerna som jag gör. Denna låten är gjort helt och hållet med en synt och en trummaskin så det bidrar också till en Kraftwerk-liknelse. 

Jag satt hemma hos en vän och på hennes tändare stod det ”Det snurrar i min skalle”. Jag återvände till albumet och jag tycker att det är fantastiskt fortfarande. Hur ser du på det albumet idag? 

- Jag tycker att det fortfarande är ett skitbra album och tidlöst. Det är en väldigt viktig aspekt för mig när jag gör musik, att det ska vara tidlöst, och bra såklart, haha! 

”Jag tycker om att lämna lite grejer ofärdiga. Det är en skön känsla att kunna acceptera det som jag först är tveksam till.” berättade du för några år sedan och jag tyckte det var ett så fint resonemang. Har de tankarna ändrats eller känner du fortfarande samma? 

- De tankarna finns i högsta grad kvar. Det är också så jävla skönt att med åldern bli mer och mer säker i det man jag gör. Eller bara mindre ängslig. Jag gör det jag gör för mig själv och jag har ingen lust att sitta och vända och vrida på varenda liten detalj. Då tappar man bara fart, sin intuition och börjar vackla i sitt skapande. 

Foto: André Jofré

Du kallade Nick Cave för ”den coolaste personen någonsin” i en intervju nyligen. Har Nick inspirerat dig musikaliskt på något sätt? 

- När jag får in förfrågningar på samarbeten, jobb eller medverkan i olika sammanhang som inte känns helt hundra brukar jag ställa mig frågan: Vad hade Nick Cave gjort? Då brukar svaret vara ganska självklart, haha. Musikaliskt är jag också inspirerad av Nick Cave. Hans texter är otroliga. Sen är det också anmärkningsvärt att han bara blir bättre och bättre med åren. Skeleton Tree och Ghosteen är två helt otroliga album. Väldigt starka och rörande. 

Du växte upp i Hässleholm. Hur mycket har Hässleholm betytt för Familjen? 

- Allt skulle jag säga. Jag hade inte varit den jag är och gjort det jag gör om jag växt upp i Stockholm eller nån annan storstad. Jag har en stark hatkärlek till Hässleholm. Jag växte upp i en väldigt trygg och älskande familj. Jag hade väldigt bra och öppensinniga vänner till skillnad från majoriteten i Hässleholm. Jantelagen var och är stark där. Man fick absolut inte sticka ut. Jag började uppskatta konst och musik, det blev en verklighetsflykt och det är det fortfarande. Jag skapar för att fly verkligheten och försvinna bort ett tag. 

Tror du att du någonsin kommer återvända dit? 

- Jag vill inte bo i Hässleholm, men jag är ganska säker på att jag kommer bli gammal och dö nånstans i ett hus på landet några mil därifrån. 

Till sist, vad tror du att Familjen är om tio år? 

- Precis där jag är nu. Bättre och klokare än nånsin.

Lyssna på Nerver av tvål här nedan!