Samlings senaste singel heter Hjärtat som en slägga. Låten är hämtad från det kommande albumet Autisten som släpps i oktober. Samling, som släppte debutalbumet redan 2011, har imponerat på mig mer och mer. Det var inte kärlek första gången Samling nådde mina öron, men den kärleken har vuxit sig starkare och starkare. Idag kan jag sätta på Stackars lilla värsting och Aldrig sätta sig på tvären från debuten och bara njuta. God natt har blivit en sån där låt som är perfekt att lyssna på medan dagen långsamt börjar målas över till kväll. Stillsam och vemodig, men samtidigt väldigt fin.
På efterföljande Annanstans (2013) så tycker jag att bandet visade ett än större register i sin proggiga pop. Över all bullshit var en fantastisk låt och nog den låten som öppnade upp min själ än mer för bandet. På albumet fanns också Vanlig dag som verkligen hade det där jag älskar i popmusik, vardagstexter på gränsen till det banala, men som verkligen hamnar på rätt sida. I övrigt lät det både varmt och levande på Samlings andra album. Det oväntade mötet med Eva Dahlgren på Natten var ett härligt grepp och låten, som även i originalversionen stack ut från bandets tidigare material, lät än större, än bättre.
På tredje albumet Sen glömmer jag hur du ser ut fångade mig inte riktigt, men titellåten och särskilt Du har jag lyssnat på mängder av kvällar och det är två av bandets starkaste låtar, men jag tycker att den riktiga energin saknades på albumet.
Jag måste säga att jag blev glad när jag först hörde Avgå alla (2021), det var otroligt energiskt och explosivt med den härliga formuleringen ”brinner inte ditt huvud varje dag?”
I år har Samling släppt tre singlar, varav Hjärtat som en slägga alltså är den senaste. Jag ser verkligen fram emot albumet, då alla tre singlar har varit såväl melodiska och nytänkande. Bandet undersöker nya marker, är min känsla. Barnkör har aldrig låtit så bra som den gör på Pappa sen Dia Psalmas Hon får. Melodin till Hjärtat som en slägga är romantiskt luftigt och här är det morgonfåglar som sjunger i huvudet, istället för bränder. Men det är ingen lycka som texten målar upp, med en bröstkorg som krossas och en underkäke som går som en skrivmaskin. Förstås är det fina liknelser och det är lätt att känna igen sig i texten, på olika sätt. Underbart av bandet att rimma skrivmaskin med Christer Petterssons medicin. En underbar låt som helhet är det förstås också, kanske en av Samlings allra bästa hittills. Kontrasterna mellan texten och melodin och benen som bara vill skaka loss, lyfta från golvet. Det är så jävla bra.
Lyssna här nedan!
