Ida ”Adée” Olsson såg jag live för första gången på Stortorget i Kalmar. Jag tror det måste ha varit någon gång runt 2014-2015. Jag slogs både av hennes starka engagemang, som lyser igenom i låtar som Woman, och hennes röst, till bredden fylld av starka känslor. Jag minns en grupp yngre tjejer som nynnade med i refrängen till just Woman på vägen hem till mina föräldrar i Kalmar. Det gav hopp och vittnade om den gemenskap som finns i musik som berör på riktigt. Det har hänt mycket i Idas karriär sen dess. Jag föll verkligen för fjolårets album Call my mom, där särskilt Take it back fångade mig med sitt tillbakalutade gung. Efterföljande och avslutade låten på albumet, Is this love, gungade också, fast inte lika tillbakalutat, utan mer som att ligga i hängmattan efter en svettig dans. Även om inte allt fångade mig så var det ett ofta fantastiskt album.
I år har hon tidigare släppt singeln Next bus home. En ganska tung låt om att förlora någon, där Ida samtidigt sjöng otroligt starkt och jag gillade verkligen ljudbilden på singeln.
Senaste singeln heter Falling falling och släpptes i juli. Texten beskriver en längtan som blandas med sårbarheten som ofta kommer när man precis börjat lära känna någon och inte riktigt vet hur allt kommer utvecklas. I produktionen märks mest längtan, som sprids som en tropisk värme. Sårbarheten märks mest i texten, men överlag vinner längtan över det sårbara även där. Det är ljust, dansant och känslosamt samtidigt om att gå helt in i kärleken, om när någon annan blir formen på ens lungor. Jag gillar flöjterna i låten som bidrar med ytterligare detaljer som förhöjer musiken. Ida sjunger starkt och hon bär på mening och känsla i allt hon sjunger.
Låten är, precis som tidigare singeln Next bus home, hämtad från det kommande albumet Rosenlund 4270. Jag tror att Ida har något mycket stort på gång.
Lyssna här nedan!
