2021 gästade Norrköpingsbandet 23till bloggens serie Musikminne. Jag har genom åren alltid uppskattat bandet, att de aldrig valt att fästa sig vid en viss genre utan är väldigt öppna för olika influenser. Jag har alltid sett 23till som ett väldigt nyfiket band. Då, 2021, hade man precis släppt singeln Ännu ekar ropen som var en reggae-dänga som jag verkligen älskade. Kalle Bah gästade låten vilket även det, förstås, var ett klart plus. Man släppte även tre andra singlar samma år, där Hänger på en tråd var en låt som verkligen fastnade. Poppigt och rivigt på samma gång.
Ibland kan jag minnas tillbaka till när jag var 14 och lyssnade på låtar som Balladen om Olsson (en fantastisk cover), Vitt slem och Hans sista vän. Minns när jag sjöng den sistnämnda låten i mina föräldrars bil. De blev aldrig oroliga i alla fall fast jag sjöng den relativt ofta. Kanske var bra att jag inte sjöng på den förstnämnda låten, då hade det kanske tolkats lite mer drastiskt.
Det har alltid funnits mycket pop i 23till, alltid funnits det melodiösa. Även på senare års släpp, som 2019 års album Shake it baby!, finns glöden närvarande hela tiden, lyssna bara på Nog! exempelvis. En fantastisk dänga.
Nu är mera musik på gång och första smakprovet ut är en hyllning till en annan Norrköpingsartist, Claes-Göran Hederström, som tragiskt nog gick bort förra året. Naturligtvis hyllar man Claes-Göran genom att tolka låten han vann Melodifestivalen med 1968, Det börjar verka kärlek, banne mig.
Versionen håller sig både inom originalets ramar och inte, den är både mjuk och melodisk, men samtidigt i ett klart högre tempo.
Främst är det dock en väldigt fin hyllning och ytterligare ett fantastiskt livstecken från 23till. Man märker att glädjen finns kvar i bandet, det finns ett härligt blås och gung i låten och man blir otroligt glad bara av att höra bandet igen. Ett leende, förklätt till en låt.
Lyssna här nedan!
