Ett band som verkligen har utvecklats är Rickard och Juvelerna. Ända sen singlarna Som vindarna och Go, Go Johnny L’amour som båda släpptes förra året så har bandet känts tryggare i sitt eget uttryck. Det finns vissa fadäser, bland annat har jag väldigt svårt för när engelska uttryck kommer in i texterna, men det är mest en fråga om smak. Jag gillade den vemodiga sommarpopen i Som vindarna och den mer ösiga och riviga Go, Go Johnny L’amour. De efterföljande Det är så när något dör och tillbaka till assmunderöd har varit mer stillsamma och eftertänksamma. Det som förbättrats genom åren är att förebilderna är mindre tydliga nu. Det är relativt vanligt att artister släpper Håkan Hellström-liknande pop och samtidigt citerar Håkan i låtarna eller skriver liknande rader som just Håkan och det blir sällan särskilt bra. Samtidigt handlar det kanske också om att det lätt blir så i sökandet efter det egna uttrycket och någonstans måste allt ta sin början.
Det har varit en lång resa för Rickard och Juvelerna, debutalbumet kom redan 2012, men som jag nämnde tidigare så känns det verkligen som man öppnat dörren och hittat hem i sitt egna uttryck. Den nya singeln, juninatten, igen, förstärker den känslan. Det är en typisk sommarhit, skulle jag säga, där drivet och känslan finns i melodin, som får en att vilja dansa fram längs Göteborgs sommargator. Låten är en omarbetad version av bandets gamla Juninatten (så som du tänkte den) och det som främst skiljer låtarna åt är att den nyare versionen har en fetare ljudbild och bär på en mer rivig och samtidigt mer dansant ton. Kanske är det också ett bevis på att bandet också känner sig tryggare i sitt eget uttryck nu, att de uppdaterar sin äldre katalog med nya idéer och tankar. Förra singeln bottnade också i något gammalt och blev som ett svar, en fortsättning på en äldre låt. Jag tycker mycket om bandets utveckling.
Lyssna här nedan!
