Nya albumet, det nionde i ordningen, First two pages of Frankenstein, känns verkligen som en bearbetning av att bandet höll på att splittras. Matt har tidigare berättat att både bandet och hans relation mår bra för att han vågar skriva om att titta ner i avgrunden, att våga måla skuggorna tydligare gör det lättare att undvika dem.
New Order T-Shirt är en finstämd resa genom olika minnen. Minnen som man alltid vill bära med sig. Eucalyptus, en av skivans höjdpunkter, är som en bodelning, där texten beskriver hur motparten lika gärna kan behålla alla saker, för annars har man bara sönder dem ändå. Live, i en version som ligger uppe på Youtube, är låten än råare och Matt både gråter och skriker av frustration i låten. Jag hade önskat att den råare delen av The National fick plats även på deras album. You should take it, 'cause I'm not gonna take it. You should take it, I'm only gonna break it”, sjunger Matt och jag gillar verkligen låtar som växer i intensitet ju längre de pågår. Alien är ett annat exempel på just det och där lyfts även Bryan Devendorfs trummor fram, vilket är välkommet. I takt med att The National blivit ett mer elektroniskt band så har även Bryans trummor ofta ersatts av trummaskin, vilket är väldigt synd, då hans trumspel är en viktig del i bandets identitet.
Taylor Swift gästar på låten The Alcott och låten påminner mycket om hennes sound och hur det har utvecklats i samarbete med just The Nationals Aaron Dessner men det är en fantastiskt fin duett om ett par som tidigare haft ett förhållande.
Överlag är albumet ett fantastiskt fint sådant. Det är det mest nedtonade albumet från bandet hittills och ibland kan jag sakna det råa som finns hos bandet live. Den intensiteten hade behövts på bandets album också men det finns inget band som kan skriva om mänsklig smärta på samma sätt som The National.
Lyssna här nedan!
