torsdag 4 maj 2023

Musikminne från Isak Daun


Isak Daun fullbordar idag sin andra EP i ordningen, när fjärde och sista singeln Gotta love the breeze släpps. EP:n, som bär samma namn som singeln, bär på vemodig indiefolkrock och Trouble, som inleder EP:n, är en av det bästa låtarna jag hört på länge. Isaks röst i den låten är otrolig. Intensiteten i slutet på just den låten är minst lika otrolig den. Lyssna och njut. Idag gästar Isak bloggen för att dela med sig av ett musikminne! 

Det är intressant att se lite längre bak på vad som gjort starkast intryck på en själv. Vad som ledde in mig på den banan jag valt. Jag tänker på ett minne som måste ha varit nån gång i tonåren, säg runt 2009. Jag hade spelat gitarr i några år. Hittade på låtar men kunde ingen teori och bara en eller två cover-låtar av Pearl Jam och Metallica. Jag hade inte ens sjungit inför någon vid den tiden och skrev bara instrumentalt. Då ville jag väl bli någon gitarrgud (nu lutar jag mig bekvämt tillbaks som en rytmgitarrist). Hur som helst så satte min pappa igång ett YouTube-klipp på ett liveframträdande av Jeff Buckley när han spelade låten Mojo Pin. 

Låten har en väldigt speciell och lång början och sättet som Jeff sjunger där i introt är svårt att missta för någon annan än honom. Under låtens gång går han från den vackraste falsetten jag hört till otroliga avgrundsvrål. Allt med någon slags perfekt skevhet som jag aldrig hade hört eller sett innan. Det skakade om min syn på vad en person kan åstadkomma med en röst och gitarr. Jag vet inte om det är en efterkonstruktion men jag har aldrig sett eller hört något lika bra innan eller efter det och hur mycket jag än letat har jag aldrig hittat just det framträdandet igen. Den videon har nästan blivit någon slags dröm och därför extra speciell. 

Något jag märkt under åren jag lyssnat på andras musik är att jag alltid påverkas och blir ett fan av singer-songwriters som Jeff Buckley. Helt oplanerat har jag upptäckt andra favoriter med liknande egenskaper, som Michael Kiwanuka, Dan Auerbach, Elbow (Guy Garvey) och Sharon Van Etten. Det är för mig något kraftfullt i en röst som utrycker en text hen skrivit själv. Jag tror att jag har omedvetet försökt följa det sen den videon. Det tände min lust till att använda min röst och utforska vad jag kunde skapa och framföra.

/ Isak Daun 

Lyssna på EP:n här nedan!