Musikminne från Mats Wikström - Vara lite vilsen i vår sköna nya värld

Mats Wikströms debutalbum Det är över nu (släppt på Sing a song fighter) berör mig djupt. Det är ett öppenhjärtligt album som dels handlar om en relation men samtidigt också tomheten och sorgen efter att relationen tagit slut. Låtar som Det är över nu och efterföljande I evighet tra la la (jag älskar blåset i den sistnämnda!) tar han mitt hjärta och kramar ur och om det samtidigt. Djupt berörande, som sagt. Texterna är mycket väl skrivna och bränner verkligen till när Mats sjunger dem. Det kommer bli ett album jag alltid kommer bära med mig. Albumet är som sagt hans första solo, men han har i flera år varit låtskrivare och sångare i det fantastiska punkbandet Eterkropp som förra året gav ut albumet Bara vi, inga gäster. Idag har jag den stora äran att välkomna Mats i bloggens serie Musikminne!

När jag var ung under 70-talet (det bästa av årtionden) var jag drabbad av olika slags psykiska belägenheter, i första hand rädslor (fobier) av olika slag som gjorde mig oförmögen att fullt ut delta i de aktiviteter som årtiondet erbjöd. Nakenhet (även offentlig sådan), fria former av sex och användandet av cannabisprodukter av olika slag var vanliga aktiviteter som jag hade mycket liten del i. Musik var till för att spelas, man behövde inte vara bra, det var viljan och inlevelsen som räknades. Men inte heller musiken var jag del av i någon större utsträckning. Till viss del har jag kunnat ta igen allt det där på äldre dar men riktigt på samma sätt blir det ju inte om man är 18 eller 58 (jag är äldre än det nu). 

Det jag ändå kunde göra när jag var ung var att lyssna på musik. I tidiga tonåren var det Tio i topp, och som jag minns det ännu hellre Kvällstoppen som var min trygga vrå i världen. Jag spelade in låtarna på en bandspelare och sedan kunde jag ligga där i sängen och vara lite lagom deprimerad och lyssna på Waterloo sunset hur många gånger jag ville. När jag närmade mig slutet av tonåren och fortfarande var relativt olycklig var det proggen som kom in i mitt liv. Alltså den svenska som ofta besjöng orättvisor ur ett vänsterperspektiv men också svårigheterna med att leva ett bra liv. ”Att vara lite vilsen i vår sköna nya värld” som Ola Magnell sjunger i Påtalåten. Han slog ner som en smärre bomb i mitt olyckliga liv. Kanske är det albumet Nya Perspektiv (1975) som haft störst betydelse för mig. Något år innan kom Kjell Höglunds Häxprocess som haft en liknande stark inverkan på mig. Kan fortfarande lyssna på båda dessa album med stor behållning. Sen fanns ju Gunder Hägg som senare blev Blå Tåget med Stockholm Norra som en utlöpare. Om man ser till tiden jag lyssnat på en grupp är det nog Blå Tåget inkl medlemmarnas sologrejer som jag lyssnat mest på i mitt liv. Torsson är också ett band som följt mig in i dessa dagar. 

Åren gick och jag blev byråkrat på landstinget i Luleå. Ja, åren gick och inte mycket hände. Jag närmade mig 30 och blev till sist mer eller mindre utsparkad från korridorerna 1987. Nästa anhalt blev en konstskola och ett nytt liv började. Jag kom i slutet av 80-talet/början av 90-talet i kontakt med The Bear Quartets musik. Det lite vingliga och lätt melankoliska tilltalade mig. Jag lärde känna medlemmarna och särskilt Peter och Matti har blivit följeslagare i livet. Mattis sologrejer efter bandets upplösning finns med mig nu typ hela tiden. Årtionden har passerat fram till nu när jag lyssnat en hel del på mitt eget soloalbum, både under tiden av pålägg och mixning samt nu senaste tiden för att lära mig låtarna inför livespelningar. Vilat mig från det har jag gjort med Jonathan Richman, lyssnat många timmar på albumet Modern lovers 88. Vardagliga småroliga, ibland melankoliska texter med alla ingående ingredienser på plats. Ska slutligen nämna två låtar som jag då och då sjunger här hemma eller plågar omgivningen med, Konstiga restauranger med Jonas Lundqvist och Fakta och nostalgi med Bäddat för trubbel. Båda med texter om jobbig kärlek vilket jag själv också ägnat mig åt på mitt soloalbum (och i mitt liv). Tack och hej!

Ps. Ursäkta bara en kvinna på spellistan och det är Karin Beckérus projekt Lovi did this. Bra låt! Karin spelar med mig i mitt liveband. 

/ Mats Wikström 

Lyssna på Mats Musikminne-spellista här nedan samt på hans nya album!