Den galna delen av berättelsen utspelar sig dock inte under själva ceremonin, utan efter. Så fort det hela var klart går vi ut i Konserthusets foajé. Jag går lite i förväg och hör plötsligt någon säga ”the bus to Grand Hotel is right outside”. Ett ögonblick senare sitter jag på bussen. Ingen har kollat vem jag är. Min pappa ringer mig på min Nokia 3310 och blir nog lite chockad när han får höra vart jag är påväg. Bussen kommer fram bara en liten stund senare och jag följer med strömmen in på lyxhotellet. Det visar sig att det är där receptionen ska hållas. Hela den svenska musikeliten är förstås på plats. Jag går nästan in i Per Gessle och känner mig lite allmänt förvirrad och malplacerad. Fortfarande är det inte någon som lägger märke till mig - nästan som att jag var osynlig. Jag blir lättad när pappa och brorsorna kommer in genom entrén. Pappa känner sig ännu mer malplacerad - han är den enda mannen som har kostym istället för smoking. Jag har på mig min finaste topp från H&M och en kort pennkjol lånad av mamma, men framstår som väldigt basic bredvid de eleganta damerna i aftonklänning. Det finns heller inga andra barn eller ungdomar där.
Jag minns inte riktigt vad som hände de efterföljande minuterna men mitt nästa minne är att jag och brorsorna befinner oss en trappa upp i VIP-loungen. Och där är BB King! Han sitter bekvämt nedsjunken i en stor fåtölj och verkar ha en djup konversation med en dam, så jag vågar inte riktigt gå fram och skaka hans hand. Det är något jag ångrar idag! Mina brorsor står nervöst i ett hörn och knaprar jordnötter. Jag minns att rummet var som en normalstor konferenslokal men med få sittplatser. De andra människorna la jag inte märke till - jag var upptagen att titta på BB King, men konstaterade samtidigt att Jimmy Page inte var där. Ska jag kanske gå tillbaka till det stora lobbyn och se om jag hittar honom? Innan jag hinner ta ett beslut är det någon som blåser en fanfar. ”His Majesty the King of Sweden! Her Majesty the Queen of Sweden!”. Dags att gå... Jag hinner kanske halvvägs ner för trappan när jag ser att Kungen och Drottningen är på väg i min riktning. Och strax bakom dem går han - JIMMY PAGE!
Jag står som förstenad på en avsatserna. När Jimmy Page går förbi mig stammar jag fram ett nervöst ”Hi Jimmy....” Han bara stirrar tillbaka. Det måste ha varit märkligt att se en underdressed tonåring på den lyxiga receptionen. Min nästa syn är mina brorsor som halvspringer ut ur VIP-loungen. De nästan krockar med Drottning Silvia! Nåja, nu är det kanske dags att gå hem. Vi hittar pappa som undrar vart vi tagit vägen. En vakt tittar frågandes på oss. Vi lämnar hotellet samtidigt som folk börjar sätta sig till bords. Det fanns tyvärr inga platser över till oss...
/ Leyli
Lyssna på Change for the better här nedan!