"Jag hade velat gå bakåt några generationer och träffa min farfars föräldrar"

Idag släpps gruppen DOMs låt Mellan vedtrave och pelargon där Susanne Alfvengren gästar med sin röst. DOM består av författaren och coachen Doris Dahlin (kolla in Succéboken Drunkna inte i dina känslor) och musikern och producenten Mats Björke (tidigare Mando Diao). Tanken med DOM är att producera och ge ut ny musik med artister som de tror på. Musik som kan sprida framtidstro, hopp och mod i en värld där dessa saker inte sällan är begränsade.

Samma år som jag föddes, 1984, så hade Susanne Alfvengren en stor hit med låten När vi rör varann. Låten finns med på hennes debutalbum Magneter som släpptes samma år. Tre år senare sjöng hon tillsammans med Mikael Rickfors i den ljuvliga balladen Som stormen river öppet hav. Låten blev en stor hit. Genom åren har hon fortsatt släppa album, spela in ljudböcker och spelat runtom i landet. 2009 deltog hon i Melodifestivalen med stillsamt vackra Du är älskad där du går. Idag berättar Susanne mer om karriären, om nya låten och om vilken tidpunkt i historien hon hade velat besöka om det vore möjligt. 

Hur skulle du beskriva Mellan vedtrave och pelargon?  

- Det är en rörande och berörande text, dessutom ligger den verkligen i tiden. 

Hur kom du i kontakt med DOM från första början? 

- Doris tog kontakt med mig via mail. 

Blir det fler låtar tillsammans med DOM? 

- Det vet jag inte, det är ingenting på gång i alla fall men jag är öppen för det om texten stämmer med mig.

Vad var det som fick dig att falla för just den texten?  

- När jag läste de första raderna hade kriget i Ukraina precis brutit ut. Hösten 1989 väntade jag mitt första barn. Då föll murarna i Tyskland. Då tänkte jag att jag föder mitt barn in i en ny värld och på hur ser det ut nu men att det samtidigt är så att vi måste fortsätta leva och se det som är fantastiskt i det lilla, en grånad trave ved t.ex. eller en pelargonknopp. 

Senaste albumet du släppte var ett samlingsalbum. Hur går tankarna kring det, är du sugen på att spela in något nytt? 

- Ja, självklart men för mig är det svårare att spela in nuförtiden. Jag har ingen utrustning själv och är inte duktig på datorer så jag måste ha proffs som hjälper mig. 

Nästa år är det 40 år sedan ditt debutalbum släpptes, hur känner du för Magneter idag? 

- Den blev poppigare än jag egentligen hade velat, jag är ju vis-artist egentligen.   

Du spelar just nu främst i mindre sammanhang. När du firade 25-årsjubileum som artist så var du med i Melodifestivalen. Tror du att du någon gång kommer vilja ställa upp igen?  

- Man ska aldrig säga aldrig! 

Minns du första gången du stod på en scen och hur det var?  

- Jag sjöng duett med en pojke på avslutningen i 1:an, Är du vaken Lars hette låten. Lite nervöst förstås men roligt. När jag var nio år så sjöng jag och spelade gitarr i bygdegården hemma. Oxdragarsång av Taube. Med lite vilja kunde man spela den på två ackord. Jag kan några fler idag. 

Finns det någon person som har betytt extra mycket för dig som artist?  

- Ja, Marie Bergman inspirerade mig mycket i slutet av tonåren. Jag hade hennes LP Närma mej.  Fantastiska texter. Jag köpte också notboken och lärde mig en del av låtarna. Hade dem på min repertoar. Hon har betytt en hel del för vilken riktning min musik tog. Jag är glad för att jag fått möjlighet att tala om det för henne också. 

Hur påverkades du av pandemiåren? 

- Jag var bra bokad i början av 2020 men allt försvann. Men eftersom jag är undersköterska från början så jobbar jag inom äldrevården. Många artister har nog haft det värre.

Du bor utanför Norrtälje, vad har du för smultronställen där?  

- Jag tycker om att gå i skog och mark och ta vara på sådant man kan plocka. Ramslök, Kajplök, svamp. Kirskål i smoothie är kanon. Och sedan håller jag på mycket i min trädgård med blommor och lite odling. Jag bor i Gräddö så jag har nära till både natur och hav. Det är viktigt för mig. 

Du är uppväxt på Gotland, tror du att någon gång kommer flytta tillbaka? 

- Gotland betyder väldigt mycket för mig, jag säger ännu att jag åker hem när jag åker dit. Men sedan säger jag att jag åker hem när jag åker tillbaka till fastlandet. Jag åker dit några gånger om året, önskar att det skulle vara fler men mina två barn är bofasta i Norrtälje så jag stannar nog här.   

Har du någon rolig anekdot från en spelning du vill dela med dig av?  

- Jag hade en hund med mig i ett antal år. En gång när jag var ute på en ö i Finland så hände en rolig grej. Jag stod på scenen och pratade mellan två låtar och så plötsligt började publiken skratta. Jag tänkte: jag sa väl inte något roligt just då men så vände jag mig om och där stod Lizzie och viftade på svansen. 

I vilka miljöer trivs du bäst?  

- Jag trivs bäst nära naturen långt från storstaden. 

Vad vet du i dag som du önskar att du hade vetat när du var yngre?  

- Allt jag vet nu!  

Om det var möjligt, vilken tidpunkt i historien skulle du vilja besöka?  

- Jag är uppvuxen på en gård på mellersta Gotland. Jag hade velat gå bakåt några generationer och träffa min farfars föräldrar. Jag har hört en del om dem under min uppväxt. Jag träffade min farfars mor en gång men då var jag bara ett halvår så det minns jag naturligtvis inte. Men hon uppskattade mötet med mig.

Under åren har du även läst in en del böcker. Har du någon bok som betytt lite extra för dig och i så fall vilken?  

- Oj, svårt att välja. När jag var 20 år läste jag Marilyn French Kvinnorummet. Det var en milstolpe. I slutet av 80-talet läste jag Shirley MacLaine som var omvälvande för mig. Nyligen läste jag Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, helt underbar bok som alla borde läsa. 

Till sist, om du skulle nämna tre saker som verkligen stått ut under alla år som artist, vilka tre blir det då? 

- Alla möten med publiken. Jag har förvånats över vad jag har gett människor utan att veta om det. En gång kom det fram en kvinna efter en konsert som berättade att hon hade suttit i sin bil och tänkt köra över en kant rakt ner i havet. Men så hade det spelats en låt med mig på radion och då hade hon backat! Däremot hade jag väldigt svårt att hantera kändisskapet i början av min karriär. Och tänk så många platser jag fått se i vårt avlånga land. Om min man och jag är ute och reser i Sverige pekar jag på hus eller vägskyltar och säger: Där har jag spelat!

Lyssna på Mellan vedtrave och pelargon här nedan!