(Andreas) - Örni bildades av Jonas och mig som känt varandra i många år, professionellt och privat. Båda var väl medvetna om varandras låtskrivande och 2020 hade jag mixat Jonas projekt, Vandrande pinne. Tiden var mogen i maj 2022 och vi träffades för att börja skapa material med Jonas på bas och sång och mig på gitarr och sång. Bandet ville ha fyra medlemmar: trummor, bas, gitarr och något monofoniskt; kanske saxofon eller moog eller.. ja, något. Det var lättare att ragga trummis så efter att ha fått några intresserade tog Joakim Albrektson platsen. Örni blev en trio. Och den där sista platsen, den monofoniska, kanske blir fylld någon dag, vi får se.
(Jonas) - Vi är en nystartad trio bestående av rutinerade musiker; gamla rävar – nytt band!
Hur skulle ni själva beskriva ert sound?
(Joakim) - Som högsommar i Härjedalen. Eller, som en blandning av september, oktober och november (alltså också som artisten, musikteatergruppen och rockbandet).
(Jonas) - Luftig och spretig rock på svenska.
(Andreas) - En rockig trio med ett genuint försök att låta varje låt få originella delar.
Jag minns en serie som hette Örni som fanns när jag var barn - men var kommer erat namn ifrån?
(Andreas) - Vi testade rätt många namn och resonerade efter ett tag som så att det borde få ett riktigt namn, något man kan döpas till. Sedan varför det blev Örni och inte Berndt minns jag inte riktigt.
(Jonas) - Tror det var din fru, Andreas, som tyckte vi skulle heta Earnie-Earnie. Bra idé, men vi kortade ner det och stavade det på svenska.
Jag brukar be artister som precis släppt ett album att jämföra det med en fysisk plats - som vilken plats är erat debutalbum och hur mår människorna där?
(Jonas) - En sommarstuga med grill, bad och mycket gräsklippning.
(Joakim) - Härjedalen, där en mår som en förtjänar. Eller Högsbo industriområde. Där mår man likadant.
(Andreas) - Platsen är en stor livescen och alla får en bekväm soffa att sitta i, mitt på scenen med bandet runt omkring. Människor med öppna öron och näsa för detaljer mår mycket bra där.
När ni gästade bloggen för att dela med er av ett musikminne så handlade minnet om Dolly Partons album The grass is blue. Har det albumet inspirerat er någonting på erat album?
(Andreas) - Det finns faktiskt en banjo på vår skiva (lyssna i slutet av Offerkoftan) men den kanske inte är direkt inspirerad av Dollys album. Det som däremot är det, är att det inte finns några transportsträckor eller låtar som tillåts vara tråkiga på The grass is blue. Det har också varit vårat mål.
(Jonas) - Mig inspirerar Dolly genom sina kompositioner och sin proffessionalitet.
Jag föll för Bollmåne som sticker ut på albumet på ett fint sätt - berätta mer om den!
(Andreas) - Bollmåne är en låt Jonas hade som i stort sett var klar. Det som tillkom var mitt plockiga gitarrkomp och senare Joakims snyggt minimalistiska trummor. Med min skånska sång blev den möjligen ett uns mer speciell och kändes väldigt klar redan på de första repen.
(Jonas) - Bollmåne är en lite romantisk betraktelse, en liten reflektion över vilken tur man kan ha ibland. Tacksamheten över att få dela ett ögonblick med någon. Det är kul att så många gillar den – även om den inte är representativ för skivan, egentligen.
Michael Nyman har jämfört musikkomposition med fotboll. Han säger att han dribblar melodin mellan de olika ljuden i ett stycke. Vad skulle ni jämföra det med?
(Jonas) - För mig är låtskriveri mer som matlagning: det är kul att testa nya saker men man har också vissa recept som man vet att man är bra på. Slänger jag i charlottenlöksfond så blir i stort sett allt gott. Lägger jag H moll, A, G och E7 så blir det i stort sett alltid bra. Men vad händer om jag slutar på F istället?
(Andreas) - För mig är musik ännu ett sinne. Det sitter djupt inne i kroppen och melodierna hakar upp sig i rytmer och flyger över landskap av komp som kan vara ackord eller bara en ton. Ibland sitter vi fast i marken och kämpar för att komma loss, därefter flyger vi som en våg upp på ett högre plan. Detta är exakt vad som händer i Husbondens röst om du lyssnar vid tiden 3:06, Jonas och jag försöker dra upp maskinen, vid 3:17 lyckas vi.
(Joakim) - Musikkomposition är musikkomposition. Hårt arbete och livets erfarenheter i lagom mix.
(Jonas) - Musikskapande är också som matlagning för det är något man måste igenom för att bli mätt och nöjd. Att lyssna på annan, färdig musik är mer som take-away: det är alltid gott men det saknar din egen personliga touch.
(Joakim) - Otäckt höga. Osunt höga. Oanständigt höga. Framförallt för att den absolut bästa publiken kommer att vara där. Och den bästa publiken förtjänar det bästa bandet.
(Andreas) - Att vi lyckas underhålla med vår musik, att vi och publiken har kul. Och så vill vi sjunga riktigt bra.
(Jonas) - Att det blir lite som en förlossning. Att många av våra musikervänner dyker upp, eftersom de är nyfikna på var vi har varit, vad vi har pysslat med det senaste året. Och att vi ställer skåpet; vi ska visa att Örni är ett band att räkna med.
Vilken är er mest oväntade influens?
(Joakim) - Jazzen.
(Jonas) - Jag antar att du menar oväntad för dem som hör Örnis musik? Folk som inte känner mig kanske studsar när jag säger till exempel Povel Ramel, Beethoven och Prince. Annars influeras jag av det mesta på den breda rockskalan.
(Andreas) - Oj, det kan nog finnas en del märkligt på folks spellistor, om vi nu bara pratar om musik? Vi har en gemensam Spotifylista, vill du ha länken?
Gärna! I slutet på april ska Veronica Maggio anordna en minifestival. Om ni skulle det göra någon gång, vad skulle känneteckna den festivalen? Nämn tre artister som skulle få spela då!
(Jonas) - Den skulle äga rum i naturskön omgivning, ute på landet. Jag skulle boka Eels, Peter Gabriel unplugged samt ett återförenat Jellyfish.
(Joakim) - Kärlek och glädje. Spela skulle BAO, Nisennenmondai och Modern Lovers få göra.
Robert Plant sa i en intervju en gång att det är viktigt att vara ett med sitt uttryck. Att ens musik måste utgå från det liv man lever... Håller ni med?
(Joakim) - Jajjamän!
(Andreas) - Ja, för vår musik tror jag den måste det. Våra texter berör oss och gör de inte det är de inte bra nog.
(Jonas) - Den gör ju alltid det, oavsett hur mycket man försöker vara ”objektiv”. Som exempel kan nämnas den eviga gamla diskussionen om Beatlarna John Lennon kontra Paul McCartney; Lennon sades vara mer ”äkta”, han grävde inom sig och “talade sanningen” medan McCartney sades skriva mer hittepå-texter och utgå från olika låtsas-settings i sitt komponerande. Men allt de skrev filtrerades ju fortfarande utifrån deras egna liv, erfarenheter och personligheter. På samma sätt (utan att jämföra med Lennon/McCartney i övrigt) funkar det för mig: ibland bara kommer låtar och det känns som att jag bara är någon sekreterare som antecknar det som väller fram; vid andra tillfällen sätter jag mig och tänker ”nu vill jag skriva en sån här låt”. Vid båda dessa två, högst olika, tillvägagångssätt är den låt som blir till hundra procent jag. Så, för att återgå till början: all musik man skriver utgår alltid från en själv. Och det liv man lever, ja.
De senaste månaderna har det pågått en stor diskussion om kulturlivet i Göteborg, hur känner ni att Göteborg mår som kulturstad?
(Joakim) - Relativt bra, det var i alla fall inte bättre förr.
(Jonas) - Det beror väl på vad man menar med kultur. Den etablerade, kontrollerade och börsnoterade kulturen, den som fått stämpeln ”trevlig” av tillståndsmänniskorna, den mår väl alldeles finfint. Men den mindre, spontana, do it yourselfiga och eldsjälsberoende bakgårds- och svartklubbskulturen – den ligger i respirator på många håll i stan. Det är för jävligt, rent ut sagt, att allt ska dras i nån slags franchise- och nöjespalatsaktig riktning. Det behövs tio spelställen, minst, i Göteborg med kapaciteten hundra till tvåhundra personers publik.
Redan innan allt med Corona drog igång var det många livescener som försvann och många konserter bokades till Liseberg istället. Hur ser ni på den utvecklingen?
(Joakim) - Är det verkligen så?
(Andreas) - Tja, vill inte folk betala för att se livemusik kommer det inte att finnas livemusik. Det vi vill ha måste vi betala för så där behövs lösningar på det.
Om ni fick bestämma över det mesta i Göteborg under ett år, vad skulle ni göra då?
(Jonas) - Göra om 50 procent av kontoren i innerstan till lägenheter, införa hyrestak, göra city bilfritt, plantera grönområden överallt, sätta upp solceller på varenda tak och för i helvete måla hus i olika glada färger!
(Joakim) - Ge makten till folket!
(Andreas) - Jag skulle nog samarbeta med politiker jag har förtroende för med ambitionen att lösa ovanstående fråga samt måla upp en stor vision av hur vi vill att staden ska vara om 1, 5, 25 och 100 år.
Om man jämför er syn på musik idag och den ni hade när ni började syssla med musik, hur har den förändrats?
(Joakim) - Till det bättre, hoppas jag.
(Andreas) - Idag finns det subjektivt bra och dålig musik inom alla genrer och allt är i ständig förändring. När jag började spela var jag mest intresserad av den råaste rösten och bästa gitarrsolona.
(Jonas) - Jag har helt klart gått mot att söka uttrycket mycket mer, både när jag lyssnar och när jag skapar. Jag är både mer öppen och mer säker på vad jag gillar, konstigt nog. Eller snarare: jag gillar mer saker men har mindre tålamod med det jag inte gillar.
Vi lyssnar ju på musik på ett annorlunda sätt idag. Hur känner ni med omslag och hela albumformatet nu när den mesta musiken släpps digitalt?
(Jonas) - På vår nivå, där vi gör i stort sett allt själva, så är digitaliseringen ett måste för att nå ut. Men för mig personligen, som älskar vinylskivor, så är naturligtvis målsättningen att vi ska kunna släppa plattor i fysisk form. Men själva albumformatet är ju egentligen inte nödvändigt alls längre. Det är bara att spela in och släppa musik, ur hand i mun, och så har åtminstone jag jobbat i några tidigare band. Men det finns också något fint i att dokumentera en ”period” i en grupps historia genom att släppa ett album.
(Andreas) - Det var en stor magi att köpa ett nysläppt vinylalbum och känna doften när man tagit av skyddsplasten. Och sedan vara uppslukad i timmar utan distraktioner. Idag kan man ha all musik i världen i fickan och faktiskt välja hur distraherad eller inte man blir av omvärlden. Tråkigt att inte få omslagsmagin men bättre för miljön och inte minst plånboken. Sedan kan ju artister välja att släppa vinyl och annan merch om man vill ha något fysiskt att ta på.
(Joakim) - Jag älskar ett bra omslag och handlar därför vinyl då och då.
Om alla i bandet skulle välja sin favoritskiva of all time, vilka skulle det bli?
(Joakim) - Det går inte att välja... men en som jag alltid lyssnar på så här års är Blue Train med och av John Coltrane.
(Jonas) - Revolver med The Beatles.
(Andreas) - Abbey Road med The Beatles.
Lyssna på albumet här nedan eller klicka er in här!
