- Svår fråga. Men jag skulle väl kanske kunna beskrivas som öppen, ärlig, härlig, nyfiken, närvarande.
Modig också tror jag att man kan säga, tror att det behövs mod för att våga kasta sig ut i det okända, som en skapande-process innebär.
Men även entusiastisk/engagerad och lustdriven, därför blir det väl att jag gör många olika saker.
Hur reflekteras din personlighet i din musik?
- Jadu… Kanske genom att jag spelar många olika instrument? Haha.
Men just i låtskrivandet är det kanske närvaron och nyfikenheten som kommer fram, tillsammans med en mer manisk sida som inte kan släppa sökandet när det är en låtidé som kommer och pockar på. Jag förundras mycket över varandets mysterium, och jag har märkt att mina texter ofta reflekterar den förundran. Det är liksom inget jag egentligen har planerat, det har bara blivit så.
Andra albumet brukar beskrivas som ”det svåra albumet” - hur känns det för dig?
- På ett sätt så känns det här som det första albumet - med det här projektet. Förra skivan var ett helt annat projekt egentligen. En jazzkvintett som jag skrev musiken till, och som jag kallade FW5. Men jag valde ändå att släppa skivan under mitt eget namn, mest av den anledningen att den skulle vara lättare att hitta.
Men det här känns verkligen som det svåra albumet ändå. Det har varit en resa. Alla låtar på skivan skrevs under 2014-2016 och har hängt med mig sen dess. Det svåraste var att liksom komma igång, det är så många beslut som ska tas innan man går in i en studio - vem ska vara med och spela, hur ska låten arrangeras, ska man spela in allting själv eller hyra in sig i nån dyr studio osv. Och så har jag tyckt att det är väldigt läskigt att fråga andra om de vill spela min musik…
Och när det går så lång tid från att låten är skriven så blir det svårt att typ behålla en öppenhet för nya idéer - jag har fäst mig vid demos och haft svårt att släppa taget om små detaljer och till slut fick jag bara skita i det och spela in låten från grunden. Alla utom Nattens Ridå, där har jag utgått från demon från 2015 och bara bytt ut vissa grejer.
- Så resan med att göra den här skivan har verkligen utmanat mig att släppa taget och kasta mig ut i det okända. Jag har utmanats i att se skillnad på vad som är kontrollbehov och vad som är konstnärlig vision. Jag har insett att till nästa skiva vill jag våga släppa in andra människor i processen långt tidigare, och fokusera mer på att det ska kännas kul och levande under processen snarare än att fastna vid hur resultatet ska låta.
Det har också varit fett att inse att jag kan spela in själv och få det att låta bra. Jag har inte riktigt haft den tilliten innan.
På det nya albumet har du bytt språk och jazztonerna har bytts ut mot ett delvis nytt sound, än mer åt folkmusiken. Vad beror förändringarna på?
- Som sagt så gillar jag många olika saker, de här låtarna och låtarna på förra skivan skrevs ungefär under samma period, men det kändes inte som att de passade in under samma tak. Därför fick det bli två olika projekt. Men det känns samtidigt lite kul att släppa flera olika projekt med olika sound under ett och samma namn. En liten revolt mot att det ska gå att sätta en etikett på allt. Jag verkar vara en person som har många strängar, och jag behöver få spela på alla de strängarna för att må bra. Man kan liksom få utlopp för olika sidor av sig själv i olika sammanhang.
Jag har tänkt att man måste hålla det enhetligt - att det är fel med spretigt. Men jag är typ sugen på att utmana den ramen ännu mer, för att spräcka hål på min idé om vad man INTE får göra.
Jag är även med i ett reggaeband som heter Solkatten, där låter musiken helt annorlunda, men jag känner ändå att det uttrycket känns väldigt äkta.
Tänk dig att Himlavandrare är som en fysisk plats. Vad är det för plats och hur mår människorna där?
- ”Det finns en plats utan längtan” - kanske är det den platsen som skivan utspelar sig på?
Har aldrig tänkt på det men det kan nog stämma.
Jag tänker att en plats utan längtan innebär att man är framme. Att längta innebär ju att drömma om något annat än det som är. Och det är ju en stor drivkraft i sig, men väldigt ofta kan jag känna en extremt stark längtan efter den här platsen utan längtan. Där allt är komplett och perfekt och sinnet är stilla och nöjt. Men den platsen är inte riktigt någon fysisk plats, utan mer en metafor för en sinnesstämning.
Men i tiden och rummet färdas man nog en del genom skivan tror jag. I Gröna Dalen finns det inga människor än, för den utspelar sig på dinosaurietiden, haha. Men där finns inga bekymmer just, utan varje dag är den andra lik för de som lever där, och de är nöjda med att beta i sin gröna blomstrande dal.
I Förvandlingen färdas vi genom årstider och andra cykler som matsmältningen, andningen m.m. Mellanspåret Snö tar oss med på en glittrande promenad i skogen där snöflingor virvlar omkring. Och Hymn tar iallafall mig till en plats i bergen utanför Nice i Frankrike där idén till låten föddes, där jag kände mig väldigt alienerad och ensam och musiken blev min enda vän och trygga hamn.
Själv har jag fastnat mycket för Evighetsfarkost. Berätta mer om den låten!
- Åh, vad kul att du gillar den!
Texten till den låten skrevs på en tågresa där jag satt och inte hade något annat för mig. Det var en helt annan melodi i mitt huvud då, det lät som en kristen lovsång och kändes för mig överdrivet pretentiös och religiös typ. Men texten hängde kvar med mig och jag kände att den hade nåt. Så jag försökte hitta en ny melodi men jag hade svårt att släppa den gamla. Så till slut en dag när jag satt på toaletten (det är där det händer) så kom melodin till första frasen och sen föll resten på plats av sig själv.
Albumet heter Himlavandrare, vad finns i och ligger bakom den titeln?
- Det är taget från Skywalker i första refrängen när man inte tror att det är möjligt:
”Ingen himlavandrare kan det nånsin bli av mig, naiva dagdrömmaren utan rimliga proportioner”.
Sen vänder det ju och Obi Wan kommer och påminner om att använda kraften som gör saker möjliga och så plötsligt finns inga motstånd längre. Det är ju nån sorts Star Wars-analogi i det ordet får man väl ändå säga.
Jag tycker också att Jesper Målsten fångade det så fint i omslagsbilden. Att det handlar om att släppa taget och ta ett steg ut i det okända. Att fortsätta gå där det inte längre finns någon väg att gå på. Inte fastna i mönster utan skapa en ny väg, och därmed hjälpa andra att våga bryta upp och finna sin egen väg. Det är inspirerat av en passage i boken Samtal med Änglar nedtecknad av Gitta Mallasz:
”VARJE STEG NI TAR ÖVER TOMHETEN
BLIR EN BLOMMANDE Ö,
DÄR ANDRA KAN SÄTTA SIN FOT”
Hur ser det ut med spelningar den kommande tiden?
- Det enda som är inbokat just nu är Releaseparty + konsert på Plan B i Malmö den 9 december. Det ska bli så kul att få spela de här låtarna live med band. Det är fri entré, så alla i Malmö - ta med alla ni känner.
- Sen har vi en spelning på gång på Heaven Up Here i Stockholm efter årsskiftet, men inget datum spikat än.
Har du någon rolig anekdot från en spelning du vill dela med dig av?
- Oj, kommer inte på nån just nu. Roliga anekdoter verkar inte vara min starkaste sida…
Vad lyssnade du på för musik när du växte upp?
- Jag gillade att lyssna på det mina föräldrar lyssnade på, så det blev mycket Kate Bush, Peter Gabriel, Red Hot Chili Peppers, Beatles White Album, Ella Fitzgerald, Björks Debut, Tom Waits m.m.
- Jag minns när jag hörde mamma spela Beatles låt Blackbird för första gången. Hon satt vid pianot och sjöng, jag var 8 eller 9 och låg och skulle sova, men jag blev helt hypnotiserad över hur vackert det var och gick upp och frågade vad det var för nåt. Det var min favoritlåt länge och ännu en av dem, och Beatles White album blev som en del av mig.
Sen blev jag kär i Red Hot Chili Peppers skiva Californication, och den lär väl nog ändå få ta på sig äran för att jag började spela elbas.
Och så kärade jag ju ner mig rejält i Kate Bush’s Hounds of Love och Peter Gabriels Car tidigt också. De känns båda så otroligt tidlösa på nåt sätt. Man hör nya saker fortfarande varje gång man lyssnar, och det finns så många nivåer av musiken att uppleva.
Minns du första gången du stod på en scen och hur det var?
- Att sjunga och spela musik var nog en så naturlig del av livet när jag var liten så jag minns faktiskt inte vad som var första gången. Det började väl med luciatåg på dagis och gick sömlöst över till att spela med Ane Brun, haha.
Minns att jag sjöng Blackbird på nån avslutning i lågstadiet och att det satt en koltrast och sjöng utanför den öppna dörren när låten var slut. Det kändes heligt.
Finns det fler uttryckssätt du vill utforska?
- Absolut!
Alltså, på ett sätt vill jag bara säga åt mig själv typ: kan du inte nöja det med att bara göra EN grej och bli riktigt bra på det? Men jag verkar älska att vara nybörjare. Jag tror att det är en grej jag är bra på, att vara just nybörjare. Som nu när jag bestämde mig för att klippa musikvideon till Skywalker själv. Jag har aldrig jobbat med rörlig bild förut, men det väckte en lekfullhet till liv i mig som jag kände igen från när jag var liten. Eftersom verktyget är nytt så har jag inte lärt mig vad det finns för begränsningar, och då är det ju bara att köra.
Men jag älskar att läsa poesi, det är ett uttryckssätt som jag uttrycker mig genom en del också, men det som jag visar upp för andra är det som blir låttexter. Dans är också ett otroligt kraftfullt uttryckssätt jag skulle vilja utforska mer.
Du är engagerad i många olika projekt, hur har du tid?
- Ibland blir det väldigt intensivt, det är väldigt utmanande att hitta en balans i livet som frilansande musiker. Men jag behöver öva lite på att vara realistisk och tacka nej ibland när det inte går ihop. Det är svårt att hela tiden planera sin egen tid faktiskt. För mig var det nog väldigt lärorikt med ett tvärstopp i tillvaron när det kom en pandemi.
När du studerade musikproduktion var en av delarna att man skulle skapa nya instrument av egna samplingar. Vad är det mest ”udda” som du samplade?
- Vi hade ett samplings-projekt där jag samplade ett element, en pepsiflaska och ett pingisracket bland annat. Det blev ganska fräckt.. Terrence McKenna fick oxå bli ett instrument haha. Det ligger uppe på Soundcloud om man vill höra: https://soundcloud.com/felisia-westberg/magic-magic-magic
- Flöjtmellotronen på Hymn är också hemmasnickrad. Inte så udda kanske men ändå. Det är kul att bygga egna ljud, tycker jag.
Du bor i Malmö sen några år tillbaka. Är det något särskilt du saknar i kulturlivet i Malmö?
- Nu har det ju startat en reggaefestival i Folkets Park - Skånsk Reggae. Den var efterlängtad. Annars tycker jag att kulturlivet är väldigt rikt här. Det jag saknar just nu är väl tiden att ta del av det.
Ruvar du på några dolda talanger?
- Haha, vad ska jag nu skryta om?! Nej då, men inget som jag har dolt medvetet i alla fall.
Det kanske är vissa saker som kommer fram på den här skivan ändå i så fall, alla vet att jag spelar bas, men kanske inte alla att jag gör låtar, skriver stråkarrangemang och spelar flöjt.
Jag har förstått att du har ett stort socialt engagemang, exempelvis för klimatet. Om du fick bestämma över det mesta i Sverige under ett år, vad, bland annat, skulle du försöka förändra då?
- Usch.
Kanske en grej skulle vara att ta bort den statliga subventionen av flyg. Då kan man tjäna in 10 miljarder och lägga dem på något annat, kanske någon sorts omställning av lantbruket till lite mer permakultur-aktigt. Sluta tillverka vapen, sluta skicka tillbaka människor till krig, kanske testa basinkomst!? Eller åtminstone sänka en normal heltid från 8 timmar om dagen eller nån annan resurs-fördelningsåtgärd, så folk kan jobba mindre och dansa mer, älska mer, måla, leka och musicera mer.
Hur skulle du sammanfatta ditt 2022 om du blickar tillbaka?
- Skivan har stått i fokus ändå som en röd tråd genom året. Jag bestämde mig att det skulle bli en skiva i december 2021 när jag fick beviljat fonogramstöd. Jag tog det som ett tecken och körde igång processen att göra klart skivan. Sen har det varit massa andra trådar som ett nystan runt om.
Till sist, om du var en karaktär i en klassisk bok, vem skulle du vara då och varför?
- Jum-Jum i Mio min Mio. Han var min idol när jag var liten. En fåraherde som vandrar med sina får över fälten och spelar panflöjt. När jag var liten hade jag altid med mig en täljkniv och en blockflöjt.
En annan karaktär som inspirerar mig är huvudkaraktären i Alkemisten av Paulo Coelho - också en fåraherde!
Det är något bortom bergen, frihetens vindar som lockar, att inte binda sig vid något utan att ta det som det kommer. Det finns nog något i det som jag längtar efter. Sen är det ju ett stort plus om man får ha med sig en liten flöjt också.
Lyssna på Himlavandrare här nedan!
