fredag 9 december 2022

Cloudpocket - I’m ashamed of what I used to brag about


Det är sen decemberkväll när jag skriver detta och jag har precis lyssnat om och om igen på Closer, det avslutande spåret på Cloudpockets debutalbum I’m ashamed of what I used to brag about. Jag har imponerats djupt av bandets singlar och jag anade att detta skulle bli något stort. Closer är en sån där låt som klär en decemberkväll väldigt fint. Den är som hämtad från en klassisk 80-talsfilm, med mysigt knaster som dyker in då och då i en smäktande vacker ballad. Körerna är fantastiska och hur bandet vrider och vänder på låtar likaså. En fantastisk soulballad. Bandet har en tendens att förstora låtarna ju längre de varar, så är det även med Closer, men det blir aldrig för storslaget, det blir aldrig för mycket. Bandet verkar veta exakt var gränsen går. 

Överlag är det disco och funk det handlar om, även om bandet lämnar det för att klä sin musik i andra kläder också. Som i jazziga My change of mind som hade passat perfekt i någon lounge-bar. Det är mest där och i Closer som tempot sänks, annars handlar det om dansant disco med som sagt underbara körer. Bäst, förutom Closer, är Headroom. Tempot skruvas upp än mer och plötsligt är man långt ifrån december och mitt i en sommarnatt, med vänner och dansar bort det som skaver, allt det jobbiga. 

Många av texterna handlar om tunga saker men när musiken möter texterna tas man ut ur det jobbiga och möts på andra sidan, tillsammans med vänner. Men det är inte bara Headroom och Closer som sticker ut. Känslan som låtar som Miss DJ, Vibe city och Bonafide ger är fantastisk och det här är verkligen årets absolut bästa album. 

Texterna och musiken bär på olika slags känslor, ofta det rakt motsatta, men det blir också en fin beskrivning av det dubbla i livet och musiken blir som en dröm som tar med en från det jobbiga, det som tynger, det som beskrivs i texten. Det är ett fantastiskt album som jag hoppas slår stort runtom hela Sverige. Minst.

Lyssna här nedan!