Musikminne från Sofia Vivere

Idag har Sofia Viveres EP Tsunami släppts. Det är en EP som gjord för att inte tämja fjärilarna i magen, utan snarare släppa loss dem än mer. Det är storslagen pop blandat med RNB. Soundet är modernt samtidigt som vi får en touch av 90-talspop. Idag, dagen till ära, gästar Sofia bloggen för att dela med sig av ett musikminne, från när hon var 16 år. 

Jag minns när jag var 16 år och gick på gymnasiet. Det var vårkonsert nere i en mörk och svettig källarlokal, B-salen, som scenen hette. A-salen var den större scenen på övervåningen där de etablerade banden fick spela och drog hundratals i publiken. Men den här kvällen fick vi gymnasieelever nöja oss med B-salen fylld med ett tappert antal elever och föräldrar i publiken. 

Som den nervösa och övertaggade 16-åring jag är vid den här tiden kliver jag på scenen och hör hur trummorna börjar spela på första låten i vårt set. Känner basen i hela kroppen. Mumlandet från människor som pratar i publiken har nu upphört och jag känner blickarna mot mig som små laserstrålar. Halvvägs igenom första låten välter jag ut ett vattenglas jag valt att placera mitt på scenen och ifrågasätter mitt IQ i några sekunder. 

De följande låtarna under konserten funderar jag på om jag kommer få en elstöt och dö. Men det spelar ingen roll. För jag har aldrig känt en sådan extas på scenen. De halvtighta ackorden, som vi då tyckte var snortight spelade, förvandlas till ett lockrop till publiken som svänger med i våran puls. 50 personer känns plötsligt som 500 personer och alla rör sig kollektivt i samma tempo. Kan det vara såhär mäktigt att spela i en svettig källarlokal? - tänker jag. Men det som verkligen gör mig frälst denna kväll är att min annars konstant närvarande självkritik löser upp sig i luften och stämbanden går på autopilot. Jag har blivit ett med publiken och det känns som att vi alla står på scenen tillsammans och sjunger för världen. 

För många människor var denna dag nog bara en vanlig grå tisdag, men jag blev upplyst den tisdagen. Kommer aldrig glömma känslan. Jag brukar fortfarande tänka tillbaka på vår låg budgeterade men intrycksfulla konsert vi hade med skolan när jag var 16 år, ett musikminne som påminner mig om hur kraftfull gemenskapen i musiken är.

/ Sofia Vivere 

Lyssna här nedan!