Jag intervjuade Johan Melander för några år sedan och han sa att ”Tystnaden är förövarens bäste allierade.” Johan har de senaste åren turnerat med föreställningen Göteborgsintervjuerna. Det är en föreställning som behandlar barns utsatthet och kamp - men som även bär på något slags hopp. Johan är ju, förutom artist, även barnpsykolog och jag tänker på det där citatet från intervjun under föreställningen. Det är en kväll som är fylld av kontraster, medvetna eller omedvetna. När Johan pratar om olika händelser spelas en melodi som för tankarna till Ronja Rövardotter. En melodi som andas frihet, en text som talar ett annat språk. Bakom Johans kavaj - det skyddande skalet, finns en bild på clownen från filmen Det. Jag tänker på hur barndomen ses som en trygg och rolig plats, men istället möts barnen av monster och en ofta tyst vuxenvärld.
Vi sitter i en liten lokal i Kålltorp, där musikcaféet Kålltorp kan huserar, och stämningen blir väldigt intim. Tung och trygg på samma gång. Det är en väldigt viktig föreställning på många sätt. Många kan nog känna sig ängsliga av att ens närma sig ämnet, men därför blir det än viktigare att faktiskt närma sig det. Det är ofta vi pratar om barnen men kanske mer sällan med dem. Johan väjer inte för det brutala men närmar sig det ändå på ett respektfullt sätt. Vi behöver se barns utsatthet och möta den. Det kanske inte görs utan rädsla, men bättre att möta den med rädsla än inte alls.
Musikaliskt är det en kväll med blandning av indiepop och visa. Lille Simon är fortfarande en av de finaste låtarna som skrivits på svenska. Som explosioner i bröstet.
