Musikminne från DISA

Disa Engström solodebuterade 2018 under namnet DISA. Tidigare hade Disa frontat bandet Pretty Princess. Första EP:n Chase Away the Sunshine släpptes 2019 och där blandade Disa med att sjunga på både engelska och svenska. Efter det har det dock bara varit släpp på engelska. I oktober förra året så släppte hon den förtjusande låten Billy. En låt som var inspirerad av både Gyllene Tiders låt med samma namn och karaktären Johnny från filmen Känn ingen sorg. Mer Gyllene Tider är det i singeln GT40 som släpps idag - en låt som handlar om när Disa var på Halmstad-bandets 40-årsjubileum. Idag gästar Disa bloggen för att berätta ett musikminne!

Jag var uppe på takterrassen på Skövdes högsta hus, också kallat ”skrapan”. Huset må inte riktigt leva upp till sitt namn med sina 50 meter men utsikten är ändå ganska fin där uppifrån. Det var första gången jag var där och jag tittade ut över min gamla hemstad som plötsligt kändes så liten. 

Anledningen till att jag var där var att jag skulle vattna den stora blomkrukan på takterrassen. Jag hade precis börjat sommarjobba som miljövärd i ett centralt område i Skövde och ”skrapan” var ett av områdets hus. Det tog flera minuter att fylla vattentanken i krukan och medan jag stod där tittade jag hoppfullt ner mot Boulognerskogen som ligger precis nedanför. Den så kallade skogen är egentligen en vanlig stadspark. En park jag förknippar med idrottslektioner på högstadiet, valborgsmässoafton och med en badplats som då och då stängs ner på grund av dålig vattenkvalitet. 

Just den här dagen var Boulognerskogen omringad av höga stängsel med presenning på så att man inte såg in. Jag hade jobbat i närheten av parken hela dagen och hört hur det byggdes och lät där inifrån. Varje gång jag gick förbi försökte jag hitta någon typ av öppning eller hål jag kunde se in i men lyckades aldrig. När det var dags för vattning såg jag min chans och åkte med glädje upp till 16:e våningen i ”skrapan”. Min förhoppning var att mina arbetsuppgifter på takterrassen även skulle innebära en perfekt överblick av parken tillika en unik insyn i vad som hände där. Jag konstaterade dock snabbt att så inte var fallet. Takterrassen låg för högt upp och det enda jag såg var gröna och fylliga trädkronor, helt omöjliga att se igenom. Det gjorde inte så mycket dock. Det var ändå en väldigt härlig känsla att stå där uppe en solig dag i juli och se ut över Skövde. För jag visste att där nere står mitt favoritband Gyllene Tider och om några timmar skulle jag också stå där och se dem live för första gången. 

Jag tänker ofta tillbaka på den där dagen. Trots att konserten var fantastisk och att jag hade en jätterolig kväll är det nästan alltid arbetsdagen och stunden på taket jag återkommer till. Känslan av att något är på gång. Det bästa med en liten stad är att man verkligen känner i hela staden hur allt livas upp och påverkas när något roligt händer. Även människor som inte skulle på konserten var ute på gatorna och var glada. Folk satt på filtar utanför konsertområdet och alla pratade om kvällens konsert. Folkfester i småstäder är något av det bästa jag vet! När jag ett år senare satt med gitarren och skrev om den här dagen var det just den känslan jag ville fånga. Resultatet blev GT40 som släpps idag. Jag hoppas ni tycker att jag lyckats!

/ DISA

Lyssna på GT40 här nedan!