Vi var lyriska och oerhört taggade på de 2 dagarna vi skulle få spendera på Hultsfredsfestivalen.
Jag minns att vi tyckte att konserterna var otroliga. The Killers öppnade och avslutade med Human, vilket vi tyckte var lite väl over the top kanske. Vi hade också den där klassiska känslan av ”det här bandet är vårt band och inte ert” när Kings of Leon spelade och publikhavet sjöng med till Use Somebody men inte till låtarna på deras första 3 plattor.
Någonstans under Kings of Leon tappade jag bort min vän, jag hittade hans skor men inte honom och blev såklart helt förtvivlad tills jag hittade honom under ett träd där han såg ut att ha det helt okej trevligt.
Vi upptäcker Regina Spector under våra 2 dagar på festivalen och jag minns att någon recensent då skrev något i stuk med ”Hultsfredsfestivalen är en för stor arena för Regina som hon inte kan leva upp till” vilket jag absolut inte höll med om!
Att ha varit på Hultsfred 2009, vilket jag tror var det sista ”riktiga” Hultsfred innan de köptes upp, är verkligen ett minne jag sent kommer glömma. Jag vill också avsluta detta minnet med ett citat ifrån min pappa som jag inte heller kommer glömma. Det är något som han sa på festivalen
”Ja, du Rebecca, inte trodde jag att vi skulle vara båda äldst och yngst på den här festivalen.”
/ Daniel Arteaga
Lyssna på Känner smaken av sveket men sväljer ändå här nedan!