Det blev dock ingen vinst, det blev ingen riksfinal, det blev ingen chans till att få vara med i Melodifestivalen. Men vi skulle ju vinna denna gång? Allt var ju planerat och vi är ju proffs på det här? Med tanke på vår kandidatexamen i just låtskrivning. Det blev ingen tredje gången gillt. En väldigt frustrerande känsla kom över mig i och med detta. Tankegången löd ungefär såhär: ”Jag är bra på det jag gör, men jag är inte bäst. Jag kommer alltid långt, längre än de flesta. Men jag vinner aldrig.”
Jag har haft många motgångar i mitt musikliv genom åren, tappat räkningen hur många gånger jag fått ett ”Nej” eller ännu fler gånger inget svar alls. Dock försöker jag alltid efter en motgång tänka ”Bryt ihop ikväll och res dig imorgon.” Det gjorde jag även denna gång.
Något jag inte såg under den här perioden, eller jag såg det men jag tog det inte till mig ordentligt, tror jag. Det var hur otroligt många som hade hört av sig och berättat för mig hur mycket just den här låten hade betytt för dem. Låten heter Ljuset bryter genom och de berättade om hur den här låten hade kommit med lite ljus till dem när det kändes som mörkast i deras liv.
Jag kommer ihåg en kvinna specifikt som hade förlorat sin man i Covid-19. Hon berättade för mig att min låt hade hjälpt henne att hitta hopp i hennes liv.
Musik är mitt liv och min högsta önskan är att jag ska kunna leva på den. Men när man får sådana här historier i sitt knä, då förstår jag vad det egentligen handlar om. Jag kanske inte vann, det kanske inte gav mig framgång. Men jag kan säga att jag känner mig som den största vinnaren i världen varje gång jag lyckas på något sätt beröra en människa med min musik.
/ JVN
Lyssna på Jag vill inte att världen ska se mig här nedan!
