Musikminne från För Levande & Döda

Duon För Levande & Döda släpper idag debutsingeln 03:15. Singeln är en elektronisk pärla vars resa är slut redan innan den når två minuter, men det låter fantastiskt. Duon, som består av Jari Haapalainen (The Bear Quartet) och Martin Hasselgren (Boy Omega), ska bli högintressant att följa. Idag gästar de bloggen och berättar om varsitt musikminne! 

Tre dagar sedan i Stockholm. Jag kommer ut från en musikstudio, har jobbat med en låtidé. Eller jobbat och jobbat. Snarare jammat fram lite olika uppslag som tycktes passa ihop. Samtidigt som Norrköping förlorade mot AIK. Svensk fotboll. I'm gonna keep my mouth shut. Vad ska det bli av detta stycke musik? Tretakt över tvåtakt, skulle man väl kunna beskriva beatet som. Schysst enkel ackordföljd. Endast den i sig är ganska najs. Förströdda pianomelodier + toner med elgitarr som ska gestalta en manskör, är just nu några av dom andra ingredienserna. Är det ens en låt? Det kan nog bli det, om man sätter sig ner och renodlar, vaskar fram guldet, så att säga. 

Jag sneddar över medborgarplatsen. På en bänk sitter två personer som verkar ha varit med om både det ena och det andra. "Titta inte på oss, din jävla fitthora" skriker kvinnan åt mig. "Din jävla fitthora, du tror att du är nånting, vem fan tror du att du är" fortsätter hon. "Fan, jävla fitthora, dra åt helvete, får man fan aldrig vara ifred" är det sista jag hör. 

Med raska steg når jag Högbergsgatan. Den ska jag gå på ända fram till Rosenlundsgatan, därefter höger, mot Hornsgatan. Målet. 

/ Jari Haapalainen 

Ett tidigt musikminne är från 1982, då jag var fyra år gammal. Min mamma och pappa gick med i en musikklubb där man prenumererade på kassetter eller LP-skivor. Som introduktionserbjudande hade de en "4 för priset av 1". Jag vill minnas att mamma valde en kassett med David Bowie, pappa Dire Straits, min storebror valde samlingen Killers med Kiss och jag valde (Music From) The Elder, också med Kiss. Jag lyssnade på dom där Kiss-kassetterna hela tiden och trummade med på skinnsoffan hemma i radhuset i Nässjö, med mammas stickor. 

Nästa år fylldes samlingen på med Creatures of the night och Lick it up och nån gång i den vevan bytte jag till mig ett par riktiga trumstockar mot en Mötley Crüe-affisch med min granne Peter. Två tygstolar blev ett nytt trumset och jag blev ny trummis i Kiss. Iallafall i fantasin.

/ Martin Hasselgren 

Lyssna på 03:15 här nedan!