Mestadels är det ett ganska högt tempo, men allra mest berörd blir jag när tempot sänks, som i den vackra duetten med Linnea Waljestål Doften av ditt hår och avslutande Long John Silver. Bland de snabbare låtarna fastnar jag för den socialrealistiska Hårda tider i Sverige.
Många låtar skulle kunna ligga på toppen av Svensktoppen.
Överlag är det ett varierat album där jag fortfarande påminns om Sigge Hill. Samtidigt låter det eget och det känns som musik att mötas till, resa till, ha roligt till när allt i samhället börjat återvända till det lite mer normala. Trots många sorgliga ämnen som tas upp så märks framförallt glädjen i duons musik. De har haft roligt när de spelat in och det märks i varje låt.
Lyssna på albumet här nedan!
