Ifjol så släppte Oskar Larsson sin fina debut-EP Mellanmjölk. Idag släpper han singeln Röken från bilen, en text som andas vemod och uppgivenhet, samtidigt som musiken driver på och gör hela låten till ett vackert och energiskt vemod. Dagen till ära gästar han bloggen och berättar om ett musikminne, kopplat till en spelning med Veronica Maggio!
Jag reser mig upp från mitt otillräckliga liggunderlag och kastar mig mot dragkedjan på tältet, ögonlocken har klibbat fast och jag börjar på riktigt bli orolig för att jag ska kokas levande här inne. Jag inser att jag har låst fast dragkedjan med ett hänglås för att hålla tjuvar ute från min enkla boning.
Till slut tar jag mig ut ur tältet och kommer rätt ut i vad som bäst kan beskrivas som en innergård. Vi är ett stort gäng från Varberg som tillsammans byggt upp ett camp med våra tält, men sparat en gräsplätt i mitten som fyllts av diverse solstolar. Där sitter redan några tappra krigare som gett sig på dagens första öl - eller är det nattens sista?
Jag och min kompis går och köper den klassiska festivalmaten langos i en food truck. När det var dags för mig att betala inser jag att min plånbok är borta. Den återfinns inte i tältet och insikten att detta endast är dag 2 av 5 gör inte saken bättre.
Jag spärrar kortet och lyckas låna lite kontanter som täcker resten av dagen.
Klockan börjar närma sig eftermiddag, musiken från olika camps glider in i varandra, folk gör sig redo och samlas på vår lilla innergård - som nu är fylld av folk. Ölburkar töms i rask takt och humöret verkar stiga linjärt med den.
Kvällen är här och jag och mina vänner går raka vägen mot artisten som fångat våra hjärtan tidigare samma vår med hjälp av plattan som 9 år senare fortfarande har en självklar plats på dansgolv och Spotify-listor. Vi är lite sena men vi tränger oss fram så försiktigt vi kan och vi kommer nästan längst fram. Där står hon. Hon börjar sjunga och alla bitar faller på plats. Med låtar som Jag kommer, Välkommen in och titelspåret Satan i gatan hamnar vi i någon slags transliknande eufori. Allt är glömt och förlåtet, vem behöver ens en plånbok? Vad gör det om man skulle stekas som en langos i sitt eget tält av morgonsolen?
Sen kommer regnet.
Och det gör verkligen ingenting. Tvärtom blir låtarna om möjligt ännu starkare. Låtar som Snälla bli min och Mitt hjärta blöder får ytterligare en dimension av det svalkande regnet och 30 000 personer i publiken delar hennes sorg i några minuter.
Ingenting har gått som det ska under dagen och ändå är allting perfekt just i detta nu. Tiden står stilla. Ingenting har förändrats men ändå har allt förändrats. Det stavas Veronica Maggio, det stavas Satan i gatan och det stavas Svensk. Jävla. Pop.
/ Oskar Larsson
Lyssna på Röken från bilen här nedan!
