söndag 19 juli 2020

Musikminne från Janice Prix


Trion Janice Prix bildades i Trollhättan 2013. Bandet, som består av Richard Henry Sädbom, MK och Victor Hillström har nyligen släppt debutalbumet Waking som bjuder på snygg och tung syntig alternativrock. Låtar som Five, Ikaros och Heart är fantastiska. Idag delar trion med sig av varsitt musikminne! 

MK

- Mitt absolut starkaste musikminne är Bon Ivers konsert på Way Out West 2012. Det är första och enda gången jag sett bandet och upplevelsen var otrolig. Jag hade lyssnat på framförallt deras andra platta nästan dygnet runt hela sommaren, och att runda av albumupplevelsen med att bland annat höra Perth live var rent ut sagt magiskt. Det är ju också otroligt kul att höra en indieartist som ändå har råd (och energi) att satsa så stort på live-delen. Att turnera världen runt med så många musiker är ju en lyx få förunnat.

Richard Henry Sädbom

- Mitt första riktigt starka musikminne var när jag såg Purple Rain för första gången. Jag måste ha varit runt 7 år och min mamma, som tyckte att Prince musik tillhör allmänbildningen, startade en inspelad VHS med relativt taskig kvalité. Jag blev golvad av upplevelsen och jag tror det till stor del berodde på helheten. Det var inte bara låtarna som var fantastiska utan att hela Prince artisteri och väsen kändes så helgjutet och självklart. Färger, kläder, koreografi och ljudlandskap förstärkte varann. Där och då såddes ett frö till att någon gång skapa egen musik och att då lägga stor vikt vid just helheten i artisteri och paketering.

Victor Hillström

- Ett starkt minne hos mig var när vi hade påbörjat arbetet med vårt debutalbum tillsammans med Stefan Boman i Kents gamla studio Psykbunkern i Älvsjö. Detta var i samma veva som Kent gjorde sin avskedsturné och vi tillbringade ganska mycket tid där då. Alla i bandet har alltid gillat Kent och det var ju otroligt kul att få inblick i de miljöer de själva arbetat i under åren, men när det var dags för avskedskonserten gick vi alla givetvis dit. Pågrund av budget fick vi lov att övernatta i studion och det hela blev vad många Kent-fans skulle kunna kallat för den ultimata “Kent-upplevelsen”, dvs. vi jobbade i deras studio under dagen, käkade middag och gick senare på den absolut sista avskedskonserten på Tele2 Arena (som så klart var oerhört stark och i sig ett viktigt musikminne). Morgonen därpå kom några av Kents scenarbetare förbi och såg lite frågande ut vad vi gjorde där.

Lyssna på Waking här nedan!