måndag 6 juli 2020

Musikminne från Bye Bye Bicycle


Finfina Bye Bye Bicycle släppte i maj minst lika fina singeln Mirrors. Den första musiken som bandet släppt ifrån sig på 8 år. I höst väntas det EP-släpp! Idag gästar bandet bloggen och berättar om ett musikminne! 

Vårt musikminne tar oss ända tillbaka till 2010 och vårt första besök med bandet i Portugal. Vi skulle turnera från söder till norr i två veckor och göra 10 spelningar. Vi var minst sagt exalterade över denna resa, 5 förvuxna tonåringar från landet redo att erövra Portugal! 

Som alltid när vi umgås väldigt tätt tillsammans under längre perioder händer det tillslut märkliga och oväntade saker. Under denna turné var allt som vanligt lite små-kaosigt, bandmedlemmar på villovägar vid 2-3 olika tillfällen, oro över att knappt hinna mellan spelställen och lite för mycket grönt vin. Detta föranledde en hel del stress hos undertecknad vilket senare skulle resultera i att jag själv kom på villovägar från flocken i nästan ett dygn. 

Som äldst i bandet har jag alltid varit bandpappan som, med blandat resultat, varit den som haft i uppdrag att planera och försöka ha någon form av övergripande koll på olika saker som rör bandet. När vi halvvägs in i turnén hade en spelfri dag och lite tid över för vila i den lilla staden Leiria hade jag byggt upp en viss frustration kring mina kära bandkollegors allmänna livsnjutande under de tidigare dagarna och behövde någon form av break. Därför tog jag på mig uppdraget att gå ut och handla lite på morgonen när de andra tog ett morgondopp i hotellets pool. Då kunde jag passa på att se mig om lite i staden var tanken... Mobilen lämnade jag på rummet!

I hotellobbyn på väg ut hörde jag en man tala på svenska, så jag hälsade på honom och vi pratade lite kort på vägen ut. Tre minuter senare så befinner jag mig i en liten bil tillsammans med honom och hans Portugisiske vän på väg upp i bergen för att se det ”riktiga” Portugal. Bland pittoreska bergsbyar ovanför staden förklarade mannen att han var coach åt damlandslaget i någon friidrottsgren. Kanske var det kula eller diskus, jag kommer inte riktigt ihåg. Även hans vän var coach i någon av dessa grenar fast åt Portugals damlandslag. 

Efter en stunds körande befann vi oss i någon märklig föreningslokal som låg i anslutning till en idrottshall i en liten by. Där väntade en stor middagsbuffé för alla idrottare som även jag fick ta del av. Jag tror att det var avslutningsdag för deras gemensamma träningsläger eller något sådant. Tränarna höll tal och stämningen var på topp. Alla idrottare var mycket trevliga och artiga mot mig vill jag minnas och till skillnad från mig och tränarna fick de bara dricka läsk till maten. 

Efter ett par timmars ätande och en del drickande tillsammans med mina nyvunna tränarvänner beslöt vi oss för att avsluta kvällen med ytterligare ett par glas hemma hos den portugisiske tränaren, undrar om han inte hette Paulo... Så vi hoppade in i bilen och for vidare tillbaka ner mot staden. 

Väl där drack jag sprit, vilket tyvärr slår ganska illa på mig, och lyssnade på olika ballader med Eros Ramazzotti. Sedan tittade vi på Paulos bröllopsvideo som var typ 1,5 timma lång, vid vigseln började vi nästan gråta alla tre, haha! Skön hemmafest ändå! 

Någon timme efter midnatt var det dags att runda av och ytterligare någon timma senare hade jag irrat mig hela vägen tillbaka till hotellet tillsammans med den svenske coachen! 

När jag kom in till hotellrummet minns jag att de andra i bandet först var superglada att se mig, de hade varit väldigt oroliga och övervägt att ringa både polis och mina föräldrar sa dem. När de märkte att jag var lite grann på örat och dessutom fick höra min historia var de inte lika glada längre. Som jag minns det var det Nils som varit mest orolig. Kanske fick jag lite skäll med. Här skulle man kunnat tro att bandpapparollen tog rejält med stryk och någon annan tog över den rollen men det dröjde inte längre än till nästa spelning innan jag åter kom att framstå som den mest pålitliga och lämpliga bandmedlemmen på den posten. 

Dagen efter min lilla utflykt spelade vi på någon popfestival i staden och jag tror att jag såg de båda tränarna i publiken! Fint ändå.

/ André Vikingsson, Bye Bye Bicycle 

Lyssna på Mirrors här nedan!