tisdag 10 december 2019

Åsa Schagerström - Urmodern


Åsa Grennvalls böcker har funnits med genom hela mitt vuxna liv - som en räddning, som en tröst. Alla böcker har varit ganska mörka, läs Svinet till exempel, men även mörkret behöver ju som bekant berättas, och kanske töms det inte när man berättar om det, men kanske kan det kännas mindre jobbigt om man i alla fall delar det med någon. 

Åsa, som numera heter Schagerström, är tillbaka med boken Urmodern, som släpps på Syster Förlag. Det är en bok som skiljer sig en del från Åsas tidigare böcker, den beskrivs exempelvis som hennes elfte bok, men samtidigt hennes första. Vad är det då som skiljer? Jag skulle inte säga temat, egentligen, jag ser den snarare som en fortsättning på de två senaste böckerna, att ha levt ett liv utan föräldrar som bryr sig, som istället velat sopa undan känslorna och vänt bort ryggarna och jag ser Urmodern som en bearbetning av det, en bearbetning av en trasig uppväxt utan närvarande föräldrar. 

Det som skiljer Urmodern från Åsas tidigare böcker är främst stilen, här är alla bilder broderade, likaså all text. I de två senaste böckerna, Deras ryggar luktade så gott och Jag håller tiden var bara omslagen broderade. Över de 80 sidorna så samlas bilder och en form av poesi som behandlar ensamhet och rotlöshet, att kanske behöva vara sin egen mamma och den första i släkten, för det finns inget att se tillbaka på, det finns inga rötter att få näring ur. 

På en sida står det ”Sorgen tillhör dem som från början hade något att förlora” och det förklaras några sidor bort att urmodern aldrig haft något att förlora. Boken påminner mig lite om Shaun Tans Det röda trädet, bilderna här säger minst lika mycket som bilderna där, samtidigt som sorgen, tomheten i texten stångar hjärtat blodigt. Men till skillnad från Det röda trädet så känns Urmodern mer nattsvart. Men Åsa gör det både bra och berörande och berättar utan filter och krusiduller hur ett människoliv kan te sig. Det känns uppriktigt. 

Det är en läsning som ger mig både magont och tårar i ögonen. Det är en uppgörelse, en bearbetning som under 80 sidor är fantastiskt stark och mitt råd är att fastna länge vid de broderade bilderna, de berättar minst lika mycket som texten. Om inte mer. Och orden hörs kanske inte bättre om de broderas, men de hörs på ett annat sätt. Ord som kanske sagts innan får ett syskon som säger samma sak, fast på ett annat sätt. Bådas perspektiv behövs. 

Köp Urmodern på Bokus, Adlibris eller hos Syster Förlag